Idag när vi satt här och julpysslade med våra grannar så kom Teo plötsligt in med två stora kokosnötter, så tunga att han var tvungen att bära en i taget uppför trappan. - Jag hittade dem på gräsmattan, sa han. Jag såg frågande på Silke som sa:
- Ja vad kul, vi ber grannens trädgårdsmästare öppna dem åt oss! Hmm, men tillhör de inte någon? Kan man bara ta dem sådär? Kan man öppna dem? Äta? Nu? Tja, tydligen.
Grannens trädgårdsmästare stängde av trimmern (här klipps gräsmattan alltid med en trimmer!) och gick och hämtade sin machete. Han hackade och hackade och nu börjar jag förstå att Povel Ramel har fått allt om bakfoten. För det första är det inte själva nöten som är svår att få upp, det är skalet. Det hackar man sönder tills man kan dra ut den håriga nöten. Hammare och spik hade gått utmärkt. För det andra så är det superenkelt att ta sig in i nöten med ett sugrör och dricka upp kokosvattnet (att det heter kokosmjölk på svenska är ju helt missvisande - det är transparant. Vad har de stoppat i konservburkarna egentligen?) Nöten har tre hål och ser ut som ett litet apansikte. Ett av de tre hålen är mjukt och man trycker bara sönder det lite lätt och stoppar i sugröret och varsågod och drick! Och för det tredje är det inte alls svårt att få sönder själva nöten. Luc, fem år, visade. Han ställde sig på terassbänken och från sin höjd (en meter över marken) dängde den i betonggolvet. Bäng så gick den i bitar.
Så det behövs ingen far för att få sönder nöten. Han är förresten i... hmm, var var det nu igen, Monte Video tror jag. Fast igår var han i Buenos Aires och i morgon i Lima. Fast troligen just nu sitter han på ett plan tillbaka till Buenos Aires. Eller var det Santiago? För dit skulle han ju också den här veckan. Jag är inte ointresserad, han har bara ett helt galet veckoschema. Till råga på allt blev han dunderförkyld häromdagen så när han ringer hör man knappt vad han pratar om. Jag har dock begripit att han fått en dunderkur av någon Röda Kors läkare och är nu fullproppad med antibiotika så att händerna domnar. Latinamerikansk medicinering kommer att kräva ett eget blogginlägg...
Om kokosnöten var god? Jajemän. Teo är numer vår finfine servitör som bjuder på färsk kokosnöt när man som förväntar sig det som minst - i adventkalendersproduktionen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar