Teo är bird och Telma är samedi

Teo och Telma började skolan för fyra veckor sedan. Det var som att landa på en annan planet för dem. Inget var sig likt och alla pratade spanska. Hela tiden. De pratade och pratade, både barn och vuxna och alla ville så väl, men det spelade ingen roll. Telma och Teo förstod ju inte ändå. Till råga på allt slängdes de in i scheman där båda måste lära sig engelska och franska, utöver spanskan alltså. Och all skrift ska vara i skrivstil, kursiv skrivstil. Teo får rita ringar och bågar för brinnande livet för att komma in i skrivstilsmotoriken medan Telma gör tvärtom: är rebellisk och blandar stora och små bokstäver utan att de sitter ihop. Det som räddar dem är dels läsårscykeln och dels deras lärare. Barnen fick börja när det bara är två månader kvar på läsåret och de kommer inte att examineras innan jul. För dem blir det allvar först i mars. Dessutom är alltså både Telmas och Teos lärare riktigt bra och lyckas få barnen att känna sig hyfsat trygga trots att allt är nytt, informationen alltid är bristfällig och det blir aldrig som det var sagt. I måndags sa Telma att det var den bästa dagen sedan hon började skolan. Då hade de hållit sig till schemat och hållt sig i de ordinarie klassrummen hela dagen.

Men det går ju. I torsdags hade skolan dramafestival och föräldrarna var bjudna att sitta i en improviserad teater i högstadiets matsal i timtal och titta på alla barn som skulle uppträda. Teos huvudnummer var på engelska och hans roll var att vara bird (Titta noga på bilden så ser man att Teo flyger med armarna!) Detta gjorde han med bravur och de andra barnens föräldrar vände sig om till mig och hyllade hans teaterinsatser. Två timmar och ett antal andra barnteateruppträdanden senare var det Telmas tur. Hennes uppgift var att vara samedi (lördag på franska). Det klarade hon av finfint. Alla föräldrar applåderade ljudligt och busvisslade.

Men egentligen är det ju helt otroligt. För bara en månad sedan förstod de ingenting. Nu kan de t o m stå på scenen och har uppenbarligen förstått så pass att de gör vad de förväntas. Båda var nervösa, så klart, men de gör det och är vansinnigt stolt över sig själva efteråt. Teo och Telma kommer inte bara ha med sig ett nytt språk härifrån, de kommer också ha lärt sig en hel del om sig själva. Ingenting kommer gratis, ens för barn. Nog lär de sig snabbare och integreras enklare, men det krävs mycket övning och mycket, mycket mod att komma dit de är redan nu. Det har onekligen varit några riktigt höga trösklar, men nu är de bakom dem. Jag tror att vi kan börja andas ut nu.