Girghetens ansikte

För tre år sedan var detta ett blomstrande hotell på ön Contadora, med 300 rum som gav arbetstillfällen till ö-befolkningen och kommers för halsbandsmakare, fiskare och annat vanligt folk. Idag är det fullständigt övergivet och arbetslösheten på öarna är skyhög. Vad var det som hände?

Det var en Colombiansk familj som ägde hotellet. Det gick lite knackigt tyckte de, så de ville sälja det. För 30 miljoner dollar. Det dröjde länge innan någon ville köpa det, men till slut ville en grupp finansiärer köpa hela hotellet, inklusive all den mark och tjänstebostäder som hörde till. Men för att köpet skulle gå igenom måste ägarna köpa ut sina anställda. Då började ägarna tillåta försäljning til personalen av den värdefulla inredningen så som t ex möbler, dörrar, fönster och luftkonditionerinegen.

Då tänkte naturligtvis ö-befolkningen att de lika gärna kunde ta det som inte var till salu också och det som blev kvar, så som lampor, dekorering, hyllor men också eluttag, tegelpannor etc. När så de nya ägarna kom till ön för att inspektera sina ägor hade det blivit fullständigt demolerat. Helt utblåst. Och det vill man ju inte betala 30 miljoner dollar för.

- Ni skulle ju ändå bygga nytt, sa de gamla ägarna, som f ö äger ett antal andra hotell i både Colombia och Panama. Och så vägrar de sänka priset.

Rättstvisten pågår fortfarande. De gamla ägarna tänker inte sänka priset och de nya ägarna tänker inte betala ett överpris för mark och ett ruckel. Så länge står det och förfaller. Colombianerna åkte hem, de tog inte ens med sig passagerarfärjan som de transporterade alla all-inclusive gästerna. Den står kvar på stranden.

Och vad säger ö-borna? De rika vill bara ha lugn och ro och de fattiga har vant sig vid det nya livet utan att tjäna extra pengar på turisterna. De senare väljer arbetslöshet och tillfälliga inkomster på smått och gott istället för att arbeta som servitörer, städerskor, kockar eller receptionist och serva amerikanska turister.

Hotellet, och färjan, står kvar där de står och förstörs. De gamla ägarna behöver inte pengarna. De nya har redan investerat i något annat. Ö-borna vill inte ha det och bästa av allt - de rika panamenjerna som äger de flådiga husen på ön slipper de nyfikna turisterna i sina välansade trädgårdar. Enda förloraren är naturen. 

En helt vanlig födelsedag

Mer från barnens födelsedag

Luc kom med stort paket.

Fem födelsedagssånger: svenska, spanska, tyska, holländska och engelska.

Teo är stolt och lycklig.

Födelsedagskalas

Födelsedagskalas med skattjakt, lekar, fiskdamm och tårta. Och kompisar. Det är sannerligen ett härligt gäng barnen på gatan, i alla åldrar med alla nationaliteter.

Med tanke på att båda barnen vaknade 04.30 på morgonen, blev väl firade på morgonen i skolan och fyra timmars fest på kvällen så blev det en riktigt lång dag för dem båda. Det är så vi gör i Panama. Aprovechar. Tar tillfället liksom.

Grattis på födelsedagen Telma och Teo!

September Sjukmånad

Efter Costa Rica åkte jag och barnen på resort i ett dygn. Barnen låg i poolen en eftermiddag och en förmiddag och jag låg vid poolkanten och läste studielitteratur. Det låter härligt och det var det men allt har sitt pris. Tre dagar senare hade således först Teo öroninflammation och sedan Telma samma åkomma på onsdagen. Det får man när man ligger för länge i poolen i tropikerna.

Så på torsdag vaknar Telma upp med 40 graders feber. Det hade hon i två dagar. Teo klarade sig ganska bra tills nu i måndags. Då var det hans tur att ha 40 graders feber. Virus. Igår hade ingen av dem feber men en kraftig hosta. Idag. En och halv vecka senare kunde BÅDA barnen gå till skolan. Men de får inte delta i simlektionerna.

Ni som vet hur det brukar vara när barnen är sjuka undrar förstås var Andreas var under denna mardrömsvecka. I Budapest. Så klart. Men jag är en stålmamma och har slutfört fyra inlämningsuppgifter till universitetskurserna, skrivit klart korruptionsseminarierapporten och haft kanelbullsfika i lördags för grannarna och frukost för väninnorna igår. Nu är Andreas hemma. Och jag behöver vila.

Nu vet ni varför jag inte riktigt hunnit uppdatera bloggen. :)

Anti-korruptionskonferens

                        

                                                                 



Vi har alldeles för mycket korruption i Latinamerika. Jag fick äran i mandags morse att inleda konferensen med statistik och fakta om globala korruptionstrender. Alla som kan något om korruption i regionen var på plats i Costa Rica och vi hade två dagar späckat med studier om korruption, projekt, program och lessons learned. Det är som på den gamla goda tiden. Jatte, jattekul.