Girghetens ansikte

För tre år sedan var detta ett blomstrande hotell på ön Contadora, med 300 rum som gav arbetstillfällen till ö-befolkningen och kommers för halsbandsmakare, fiskare och annat vanligt folk. Idag är det fullständigt övergivet och arbetslösheten på öarna är skyhög. Vad var det som hände?

Det var en Colombiansk familj som ägde hotellet. Det gick lite knackigt tyckte de, så de ville sälja det. För 30 miljoner dollar. Det dröjde länge innan någon ville köpa det, men till slut ville en grupp finansiärer köpa hela hotellet, inklusive all den mark och tjänstebostäder som hörde till. Men för att köpet skulle gå igenom måste ägarna köpa ut sina anställda. Då började ägarna tillåta försäljning til personalen av den värdefulla inredningen så som t ex möbler, dörrar, fönster och luftkonditionerinegen.

Då tänkte naturligtvis ö-befolkningen att de lika gärna kunde ta det som inte var till salu också och det som blev kvar, så som lampor, dekorering, hyllor men också eluttag, tegelpannor etc. När så de nya ägarna kom till ön för att inspektera sina ägor hade det blivit fullständigt demolerat. Helt utblåst. Och det vill man ju inte betala 30 miljoner dollar för.

- Ni skulle ju ändå bygga nytt, sa de gamla ägarna, som f ö äger ett antal andra hotell i både Colombia och Panama. Och så vägrar de sänka priset.

Rättstvisten pågår fortfarande. De gamla ägarna tänker inte sänka priset och de nya ägarna tänker inte betala ett överpris för mark och ett ruckel. Så länge står det och förfaller. Colombianerna åkte hem, de tog inte ens med sig passagerarfärjan som de transporterade alla all-inclusive gästerna. Den står kvar på stranden.

Och vad säger ö-borna? De rika vill bara ha lugn och ro och de fattiga har vant sig vid det nya livet utan att tjäna extra pengar på turisterna. De senare väljer arbetslöshet och tillfälliga inkomster på smått och gott istället för att arbeta som servitörer, städerskor, kockar eller receptionist och serva amerikanska turister.

Hotellet, och färjan, står kvar där de står och förstörs. De gamla ägarna behöver inte pengarna. De nya har redan investerat i något annat. Ö-borna vill inte ha det och bästa av allt - de rika panamenjerna som äger de flådiga husen på ön slipper de nyfikna turisterna i sina välansade trädgårdar. Enda förloraren är naturen.