Ge mig styrka, gott humör och mod att vara oärlig

En kort och tjock äldre kvinnlig statstjänsteman har plockat fram mina sämsta sidor. Jag är förbannad och känner hat. På hennes ostädade illaluktande kontor med dignande högar av papper och stämplar och karbonpapper var jag på väg att slå näven i bordet och skrika högt. Tack och lov hejdade jag mig, sa Muchas gracias, och gick ut i bilen och grät. Av ilska, förödmjukelse och indignation.

Innan dagens händelse tyckte vi att pappersexercisen gått lite väl enkelt. Redan i Sverige förstod vi att det skulle bli besvärligt. Panamas myndigheter måste för att ta emot våra barn i skolan ha ett utdrag på att de gått i skolan i Sverige och betygen de senaste två åren. Nu har vi ju inte betyg i Sverige så jag bad rektor och Teos tidigare förskolechef skriva att barnen gått i skola/förskola de senaste två åren och att de var godkända och inte hade några inlärningssvårigheter. Jag tänkte att det var det som var den viktiga informationen Panama kunde behöva för att våra barn skulle få börja skolan här. Rektor och förskolechef var mycket hjälpsamma och satte stämplar på papprena så ordentligt.

Nu visade det sig att Panamas ambassad behövde verifiera papprena, eller legalisera dem som de kallade det för. Och för att ambassaden skulle kunna göra det så behövde en svensk Notarius Publicus intyga att signaturerna inte var falska. Ett par dagar innan planet lyfte från Sverige fick jag cykla med papprena mellan Lidingö Stadshus och ambassaden och betala först 100 kronor per papper hos NP och sedan 300 per papper på ambassaden. Jag valde ut tre papper av de eventuellt intressanta jag lyckats skrapa ihop. När jag frågade på ambassaden om de trodde att det var rätt papper viftade hon med handen att jo, jo, säkert, bara de är välstämplade så. Och det blev de ju nu. Med massor med stämplar och postiller (frimärken som de viker runt hörnet) och en massa signaturer överallt.

Receptionisten på Isaac Rabbin tittade på de välstämplade papprena och sa: -Mycket bra, nu behöver de stämplas av först utrikesminsiteriet och sedan utbildningsministeriet. Hon gav mig adresserna. Utrikesministeriet var ingen match. Det var knappt kö och efter att ha tagit emot papprena och skickat mig till banken för att betala 2 dollar (billigt!) per papper så kunde jag sedan hämta ut dem i god ordning på eftermiddagen. Med ännu fler stämplar och signaturer.

Så idag skulle jag alltså till den sista anhalten i exercisen - utbildningsministeriet. Och där stod alltså denna förhatliga paranta dam och sa att de där papprena är inte vad de vill ha. De vill ha betygen, per ämne. -Jo, svarar jag vänligt, men i Sverige har vi inte betyg i skolan i de lägre årskurserna. -Det spelar ingen roll, säger damen, det är det myndigheterna här ska ha. - Jag förstår, försöker jag, de här papprena jag har säger i löpande text att de är godkända. -Nej, de där papprena räcker inte. Det ska vara BETYG.

Jag bläddrar igenom min bunt papper som jag tagit med mig "för säkerhets skull" och drar fram ett papper som Telmas lärare skrev som betygsliknande, "i fall att". Det är med kryss och lite text uppdelat på de olika ämnena, på engelska. Jag frågade damen om det var något sådant här hon behövde. Jo just precis ett sådant papper kunde hon tänka sig trots att det inte var officiellt, hade ingen signatur och inte en enda stämpel. Men på spanska. Hon plockade fram en dålig kopia av någon slags lagtext där det i §4 står att utländska dokument ska vara översatta av en auktoriserad och godkänd översättare.

Aha, ok. Men stopp. Vilken årskurs var det här? Hade jag inte sagt att hon hade börjat ettan men inte avslutat tvåan och att hon nu i mars skulle börja trean? Jo, sa jag, men vi har ett annat läsår i Sverige. -Det spelar ingen roll. Hon kan inte börja trean utan att avsluta tvåan, säger damen och suckar högt. - Jag förstår, säger jag, men hon är åtta år och gått i skolan i två år och har tillräckligt med kunskaper för att börja trean med alla de jämnåriga som hon går med nu. Vår nolla är som er etta och vår etta som er tvåa. Jag förklarar att hon går i tvåan nu och läraren tycker att hon är på rätt nivå.

Men tanten är obeveklig. Hon ska ha ett betyg från ettan för att överhuvudtaget få början tvåan (som ju innebär att hon skulle få gå om ett år!!!!) Att vi sedan inte har betyg och att vi har annat läsår är ointressant. -Vi bryr oss inte om hur ni har det i Sverige, säger hon snorkigt. -Här i Panama kan man inte börja trean förrän man examinerats i tvåan. Och så är det! säger hon och viftar med lagpappret. Sedan vänder hon sig om och börjar demonstrativt plocka med andra papper. För säkerhets skull lägger hon till: -Det är enkel matematik. Har hon inte gått tvåan måste vi ha ett betyg från ettan. Det är då jag i mitt sinne ber henne flyga och fara och öppnar munnen för att be att få tala med hennes chef. Tack och lov är det bara Muchas gracias som kommer ut och jag vänder mig om och går alltså ut i bilen och gråter av ilska.

Min nygifta lillebror och hans peruanska fru har en hög av dessa upplevelser, och säkert kan man stöta på en trilsk statstjänsteman i Sverige någon gång. Tyvärr tröstar det inte en högdesillusionerad hemmafru: Två månaders pappersarbete måste börja om från början. Först måste vi hitta en auktoriserad och av utbildningsministeriet godkänd översättare. Så ny runda med det nya pappret för att få nya stämplar och signaturer. Men, de papprena jag har betalat en förmögenhet för att få stämplar och signaturer på, var de helt onödiga? Och VARFÖR HAR INGEN SAGT ATT DE MÅSTE VARA PÅ SPANSKA?

Och vilket papper är det rätta pappret om de tre jag hade var fel? Uppenbarligen krävs här ett slirande på fakta. Vi måste helt enkelt lämna in ett betyg. Ska vi låtsas att det omdömesliknande pappret (med kryss) som Telmas förutseende lärare skrev är ett officiellt betyg? Ska vi då plocka fram tippex och radera åk två och skriva dit en etta? Och därmed riskera att hon får gå om tvåan, dvs vår etta? Eller ska Andreas åka dit med samma papper med tvåan på och låtsas om som om Telma gått klart tvåan? Eller ska man bara gå och lägga sig och hoppas att det är en ny dag imorgon full med nya spännande upplevelser, lärorika erfarenheter och... exotiska kvinnliga statstjänstemän i klimakterieåldern som ska övertalas?