Kära världsmedborgare. Låt er aldrig förledas att tro att dålig service är kulturellt eller ekonomiskt betingat. Att graden av dålig service skulle bero på om det är ett rikt eller fattigt land, har en hierarkisk tradition eller är en demokrati sedan århundraden tillbaka. Nej, låt oss aldrig skylla på något eller några. Det finns mitt ibland oss. Oavsett var vi bor.
Dålig service är individuellt. Det finns tjänstemän, kassörskor, hantverkare, kundtjänstmänniskor och handläggare i hela världen som tycker att de gör sitt jobb. Men inte en gnutta till. Det är möjligt att arbetsplatsens kultur gör att somliga institutioner verkar ha en högre densitet av dålig service, men det kan ske vart som helst. Uppenbart är Telefonica på Kanarieöarna drabbat, liksom Utbildningsministeriet i Panama. Och Skatteverket i Stockholm.
Ja, vi är flera som känt av det. I somras hörde jag mig själv t o m försvara Skatteverket. Jag sa att "det handlar bara om att hitta rätt person så får man bra hjälp." Hmm. Det var dumt sagt. Hur gör man det? Vad ska man gå på när man på inga sätt kan få fram ett enda namn på NÅGON som arbetar på Skatteverket i Stockholm. Inte ens en organisationsskiss för att orientera sig i vart man kan vända sig för att hamna rätt så att rätt person kan hjälpa till med det man behöver hjälp med. Istället blir man hänvisad till en servicemejladress. Service? När mejlen man får, om man har tur, från dem är en Noreply -adress?
Andreas hamnade i obefintlighetsregistret i sommar. Det är han och åttahundra svenskar till som är där. Det är folk som liksom bara försvinner och ingen vet var de är. Han hamnade där för att vi anmälde oss utvandrade som vi ska, Skatteverket skickade brev till Försäkringskassan som utförsäkrade oss. Vi upptäckte det så småningom (ni vet det där med att postgången hit inte funkar...) och en fantastiskt serviceorienterad dam, Berith, på Försäkringskassan skrev in oss igen (enligt en klausul så får biståndsarbetare vara kvarförsäkrade) och det var alltså i den vändan som Andreas måste ha hamnat i obefintlighetsregistret på Skatteverket.
Nu tyckte jag att det var lite obehagligt att Andreas hamnade där - man vet ju aldrig vad som kan hända om han inte finns - så jag mejlade serviceadressen och försökte berätta att han finns, men att vi inte vill bli utförsäkrade ur Försäkringskassan igen som vi blev förra gången vi gjorde som man skulle. Fru Service registrerade oss igen utvandrade och nu börjar vi om igen samma vända som för ett halvår sedan. Det är OMÖJLIGT för Skatteverket att göra något annat än helt enkelt anmäla oss utvandrade, vilket ofelbart kommer att leda till att vi utförsäkras. Lyfta på luren? Skriva en bilaga? Ändra kodningen? Att Skatteverket borde bidra till att förbättra en kommunikation mellan dem och Försäkringskassan så att det blir rätt för den enskilde medborgaren, obefintlig eller ej? Nej.
Så, kära världsmedborgare. Var ni än bor, var ni än jobbar, eller inte jobbar, trilla aldrig i fällan "jag gör bara mitt jobb". Eller "jag har aldrig fått någon information". Jag lovar att fattigdomen kommer minskas och världen bli avsevärt mycket bättre om man bjuder till lite extra. Om man tänker själv. Bjuder på ett extra leende. Kanske en följdfråga ibland. Det kostar inte mycket, men det gör mänskligheten lyckligare. Och en lycklig mänsklighet gör världen bättre att leva i. För alla.
Jag ska hädanefter vid varje tillfälle jag får God Service vara extra noggrann när jag tackar. Min familj kommer säkert tycka att det blir olidligt. Men ett livslöfte är ett livslöfte.
onsdag, september 01, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ingenting här.
SvaraRaderaIngenting där.
Men HÄR: en styck Andreas!
Hehe. Jag kanske ska se det positiva i hans officiella obefintlighet, jag får ha honom för mig själv?
SvaraRadera