Tina Jansson, ni vet som vann folkets röst som sommarpratare i år, är bara några år äldre än jag och har als. För någon vecka sedan skrev hon på sin blogg: "Den här dagen hade jag kunnat leva utan. Vilken ynnest att det kommer en ny dag imorgon."
De där två meningarna har fastnat hos mig. Trots att jag tänkt på Tina och dessa två meningar snart två hundra gånger sedan förra veckan, så blir jag fortfarande kraftigt berörd när jag plockar fram dem. Det är Tina jag tänker på när jag ser det stora röda blommande trädet och det är så ståtligt att jag måste åka hem och hämta kameran för att för evigt minnas hur makalöst vacker världen kan vara. Det är också Tina jag tänker på när jag äter den gudomligt goda oreocheescaken jag lyckats få till, med en kopp kaffe vid köksbordet en helt vanlig torsdageftermiddag. Jag tar små skedar och njuter länge av varje tugga. Jag älskar min oreocheescake. Det är Tina som får mig att njuta så.
Tinas resa sedan 2006 när hon förstod att hennes muskler inte var som de skulle, kallas i påannonseringen för hennes program för "från dödsdom till livsglädje." Jag tänker inte uppleva någon dödsdom för att kunna uppleva livsglädje. Och då menar jag inte att "det vore väl fasen om jag inte kunde vara lycklig nu när jag har det så bra." Jag är lycklig. Varje dag. Men att känna det där extra, att glädjas åt det lilla och att skapa utrymme att leva maximalt, det är så lätt att glömma i ett priviligierat liv. Man tror att det ska behövas en sengångare i stoppskylten eller en sexarmad sjöstjärna för att glädjas.
Tina har tränat förstås. Tvingats träna. Det är därför hon klarar att känna att det är en ynnest att det kommer en ny dag imorgon när livet är som värst. Att klara det är för mig att ha ett maximalt djup av livsglädje. Det är möjligt att det krävs extrema situationer och svåra livsinsikter för att nå ända dit. Men för Tinas skull, och för alla andra som får betala tragediernas pris, bör vi kunna höja blicken över vardagens små bekymmer och oroshärdar. Vi är skyldiga att använda vårt priviliegium till att glädjas, njuta och vara generösa. Plocka fram det stora hjärtat. I stort och smått.
Lyssna på Tinas sommarprat den 21 juli.
torsdag, juni 03, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh så sant så sant....länka till Tinas blogg så hon ser dina fina ord och hur hennes ord berört dig (och mig)!
SvaraRaderaKram till er alla! När får man se er?