onsdag, juni 30, 2010

Tennisuppenbarelsen

Efter fyra månaders tennisträningar två gånger i veckan så trillade polletten ner i torsdags. Aha. Allt handlar om svingen. Var man börjar, hur man slår och hur man avslutar. Det är rotationen i armen och i förlängningen racketen som avgör slaget. Easy.

Det är oförklarligt hur jag har kunnat missa det under sammanlagt 32 timmars intensiva träningar. Särskilt som det är just det som vår tennistränare har försökt, på olika sätt, beskriva för mig. Men det var som att jag såg ljuset plötsligt i torsdags. Och sedan dess spelar jag som... en riktig tennisspelare!

Hur har jag kunnat missa? För jag har ju fattat rent intellektuellt hur jag ska hålla armbågen, hur axeln ska rotera och att man ska ta ett steg fram som en följd av slaget. Men helheten, själva poängen verkar ha gått förbi mig. Är det bristfälligheten i spanskan? Nja, på spanska heter sving swing. Att ingen har sagt något? Är det något han pratat om vår tennistränare, så är det svingen. Att jag inte har övat tillräckligt? Uhu vad jag har övat på preparar, mirar y terminar. Till leda. Men det har liksom bara inte gått in. Förrän i torsdags.

När jag berättar för andra om denna uppenbarelse får de antingen något frånvarande eller medlidande i blicken. Min tennisuppenbarelse är troligen inte så intressant. Men för mig är det ett obegripligt fenomen som jag ägnat många minuter till att försöka begripa. Hur kan jag, som ändå är en hyfsat smart kvinna med snart många universitetspoäng och många år i arbetslivet inte ha begripit något så uppenbart? Som dessutom blivit sagt, förklarat och visat så många gånger? Obegripligt.

Min livskamrat och stöttepelare i livet får jag ingen hjälp av." - Tänk Lotta, säger han, vad det blev av dig. På bara 13 år gick du från rebell till att ha hus på Lidingö, spela golf, bli hemmafru och nu också tennisspelare. Och du gör det med hull och hår."

Som vanligt har han rätt, Andreas. Man kan ju inte göra något halvdant.

3 kommentarer:

  1. Men Lotta, du har ALDRIG gjort något halvdant, inte sedan jag lärde känna dig som 13-åring i alla fall ;-) Det är ju det som är en del av det helt fantastiska och underbara med dig och en av anledningarna till att jag och så många andra älskar dig och din personlighet!!!! Personligen tror jag en lösning till det du upplever som din problematik är just att du analyserar det mesta så otroligt mycket i teorin, vissa saker, typ tennis, ska liksom mer bara praktiseras kanske, utan så mycket tänk.... :-)

    Jag längtar så sjukt mycket efter att ni kommer hem till Sverige och upp till Fränsta och oss nu att det inte med ord kan beskrivas. Då ska vi både tänka, analysera, diskutera och bara vara.... Älskar dig min underbara vän - alltid!!!!

    Kram Karin

    SvaraRadera
  2. Kram på dig Karin! Tänk, vissa ränder går aldrig ur, oavsett vad man håller på med på dagarna. Möjligen kan man tycka att det är något slöseri med tankeverksamhet att ägna tid åt analys av tennissving när man är på min nybörjarnivå, men ingen kan påstå att hemmafru/föräldraledighetsår gör att man inte tränar hjärncellerna...

    Ja, det ska bli så underbart roligt att ses. Det är inte ens en månad, jag längtar!

    SvaraRadera
  3. Synd att du inte har Barbro och mig i närheten, för vi hade med stort intresse tagit del av dina tenniserfarenheter och funderingar.

    Det är så trevligt att höra att du blivit absorberad av tennisen. Vi har haft och har fortfarande väldig glädje av vår tennis. Just nu är det veteran-SM i Båstad. Inte så att vi deltar i spelet, men vi är hängivna åskådare. Vart vi än reser har vi racketarna med. Man träffar många trevliga likasinnade när man är på resande fot.
    I veckan träffade vi f.ö. ett par av sonens bekanta här i Båstad. Det visade sig att de också skulle till Panama för att arbeta.
    Hälsningar
    Eddie & Barbro

    SvaraRadera