En hyllning till Konsum

Jag har inte särskilt mycket hemlängtan längre. I början kunde det hugga till i magen när jag tänkt på en cykeltur en sval höstdag eller när jag hörde att våra grannar hade träffats och åt middag ihop. Jag längtade efter att kratta löv i trädgården, andas den friska härliga luften, småsnacka med Marmolins på gatan. Och så längtade jag efter mina bröder och deras familjer något alldeles förskräckligt. Sedan när snön kom slutade jag läsa DN på nätet, jag vill inte veta hur fantastisk vinter ni haft.

Nu har hemlängtan avtagit. Jag kan tänka på er alla och den friska luften utan att det hugger i magen. Det finns bara en sak som har bitit sig fast, en bild jag inte får frammana för det är en pina att ha den på näthinnan: att få handla på Konsum på Lidingö en tidig söndagmorgon. Ni vet, då när det bara är jag och matvarorna. Kanske ett par butiksbiträden som i lugn och ro plockar upp varor och ler mot mig och hälsar trevligt när jag kommer med min vagn. Jag kan gå där och fundera på vad jag ska handla, och allt är så gott och fräscht och sunt och bara... underbart.

Jag har i ärlighetens namn alltid uppskattat Konsum. Det brukar inte vara så mycket folk och inte så stressigt. Sedan det där bonuskortet, handlar jag mer så får jag mer rabatt. (Är jag lurad?) Och så älskar jag KRAV-märkningen och att det alltid finns ett ekologiskt alternativ. Att Konsum är en del av kooperationen förstärker hela min känsla av att jag är en god människa när jag går där och konsumerar. Jag trycker alltid på biståndsknappen när jag pantar flaskor och naturligtvis går öresavrundningen till biståndsorganisationen Utan Gränser. Konsum får mig helt enkelt att känna mig som en god och sund människa.

El Rey får mig inte att känna mig som en god människa. El Rey får mig att känna mig som en lurad amerikanska. Det kan stå Doble Fibra (dubbla fibrer) på brödpåsen och när man läser innehållsförteckningen står där Vetemjöl, sirap, socker, jäsningsmedel och mjöl med fibrer. I fallande ordning. Hyllorna dignar av läsk, kakor och kex, chips av alla de slag, sockerstinna småyoughurtar och miljarder olika sorters hotdogs. Jag blundar och skyndar till köttdisken där jag åtminstone får känna mig lite local. Jag handlar numer hela kycklingar, kycklingdelar och olika köttstycken som värsta infödingen. Killarna bakom disken är riktiga slaktare och kan förklara allt om de olika delarna och hur man kan tillreda dem. Däremot tycker de att jag är lite besynnerlig som ber dem hugga huvudet av kycklingen innan de stoppar den i pappret.

För att inte tala om fruktdisken. Jag har lärt mig hur man skakar en passionsfrukt för att höra om den är mogen. Jag vet också vad som kännetecknar en finfin papaya. Visste ni att det finns fem olika sorters mango, med fem olika smaker? Att chilifrukter kan vara av olika styrka, söta eller beska, stora och små, och alla möjliga färger? I detta avseende, och det är jag fullt medveten om, står sig Konsum helt slätt. När jag går där i sommar så kommer jag naturligtvis att längta till El Rey.

Det förtar dock inte min längtan efter Konsum. Keso, filmjölk, Gyllengrova, Änglamark, färskpotatis, vetekross och åhhhh, prata inte om den - den färska laxen. Kära vänner, känn nu tacksamhet nästa gång ni veckohandlar. Ta på er mina glasögon och uppskatta det ni har. Sverige och Konsum är fantastiskt. Erkänn.