En hemmafrus vardagsbestyr

Ibland kikar jag på Carin Jämtins agenda på nätet för att komma ihåg hur det var att jobba. Inte alltför ofta, för det är helt klart med blandade känslor jag minns livet mitt i smeten. Men varje gång kan jag konstatera att min vardag idag är ljusår från min vardag bara ett halvår sedan. Jag tar dagens exempel, en väldigt typisk dag:

06.00 Dags för frukost, åh nej, just ja, Andreas är inte hemma: vi hoppar över juicen! (se tidigare inlägg) Koka gröt. Idag satte jag också en deg till avskedsfrukosten med Amy.

06.45 Fasen, resterna från gårdagens middag räcker inte till barnens lunchlådor. Jag får spä ut med morötter, äpplen och nötter i en påse.

07.15 Brådis. Har Telma kammat håret? Alla läxböcker i ryggsäcken? Hjälpa Teo ta på sig strumporna ( han har ju bara en hand att jobba med) Vilka shorts och skor har jag på mig om jag ska behöva följa med barnen in?

07.20 Jag lämnar barnen vid skolan. Bäst är om jag får köra upp till grinden och släppa dem där. Det älskar de.

07.22 En snabb promenad i parken. Har jag tur möter jag, eller hinner ikapp någon, som jag kan prata med under min motion.

08.00 På tisdagar och torsdagar spelar jag tennis. Idag bakade jag brödet, tog med ett par marmelader och gick över till Silke. Maribel, Susan, Julia, Silke och jag drack kaffe och åt frukost med Amy som åker till Frankrike i tre månader.

09.55 Kör över till skolan med skrivböckerna som barnen glömde hemma.

10.00 Tillbaka till kaffet. Efter att ha pratat med luftkonditioneringskillarna som ska lämna en offert på en ny apparat. (!)

11.15 Kör till köpcentret för att hämta foton jag lämnat in på framkallning till en skoluppgift som Teo har. Tar postkontoret på vägen och skickar ett par brev .

12.15 Lunch hemma med Yohana. Kyckling, potatis och stor sallad som hon lagat, och lång pratstund om livet hemma hos henne.

13.15 Småfix. Tänka igenom Teos skoluppgift (som verkar mer vara min skoluppgift...) Vattna krukorna med örtkryddor, ringa återvinningsmannen som skulle kommit i söndags och sedan i måndags och som fortfarande inte dykt upp.

14.55 Hämta barnen på skolan.

15.15 Tjata om att de måste byta om från uniformen, ge dem en macka och vatten, gå igenom läxorna och så klart: involvera Teo i hans skoluppgift. Det slutar med att Telma och jag skapar Teos släktträd. När bilderna är fastklistrade och namnlapparna sitter där de ska, säger Telma: -Men mamma, det ser ju inte ut som ett träd! Vi får börja från början.

16.30 Maribel kommer in och berättar att Teo och José Guillermo har rykt ihop och Teo är ledsen. Teo skäms för att han varit dum men en minut senare spelar de båda antagonisterna volleyboll med varandra. Tack och lov använder Teo endast sin friska arm. Jag tar en paus från läxarbetet och sitter på trottoarkanten och pratar med Maribel en stund.

17.00 Återgår till läxorna. Inte nog med att Telma ska lära sig uttala och skriva veckans dagar på engelska, hon ska också kunna hela sexans multiplikationstabell till imorgon. Utantill! Teo har åkt till parken med Maribel och fyra andra grannbarn.

18.45 Sen middag. Teo kom ju aldrig hem från parken. Det tar tre kvart att berätta för honom om de svenska traditionerna jag skrivit om i hans hemarbete. Han ser på mig med stora ögon när jag berättar varför vi firar midsommar i Sverige. Det slår mig att han nog bara firat midsommar en gång i sitt liv. När han var två. Vi brukar flyga till El Hierro på midsommarafton. Det är så billiga biljetter då. Teo är dock nöjd med både släktträdet och de tre A4 jag skrivit om svenska traditioner, hantverk, musik, dans och mat. Mastodontläxa. Hur gör de föräldrar där båda jobbar heltid?

19.45 Äntligen läggdags. Jag är helt slut. Då säger Telma: -Mamma, skulle du bli arg på mig om jag fick en etta i betyg? (Etta är sämst och femma bäst) Hon berättar att fröken sagt: - Om ni inte skärper er och sitter still kommer ni att få en etta, och det betyder mycket för era föräldrar! Telma och jag påbörjar ett något komplicerat samtal om betygens roll, vara eller ickevara, varför de finns, hur fröken ser besviken ut när Telma glömt ett kommateckan i sexsiffriga tal, och de stackars pojkarna i klassen som får ettor hela tiden. Telma är för ung för detta, och jag är för gammal.

20.45 Jag hinner se upplösningen på Extreme Home makeover. Jag älskar dessa sista tio minuter när familjen får se sitt nya hus för första gången. -Oh my god, säger alla och händerna flyger upp i ansiktet på dem. Har ni tänkt på det? ALLA gör så.

Andreas kom hem snart. Jag är helt utmattad efter en dag i hemmet. Precis som jag var efter en dag på jobbet i Stockholm. Helt skilda bekymmer, skilda utmaningar och skilda beslut. Men samma trötthet när kvällen kommer. Fast nu kan jag njuta av tröttheten. Det hann jag aldrig förr.