onsdag, oktober 20, 2010

Och så här gick det för Telma








Bronsplats. Av 40 tävlande elever kom hon på tredje plats. Av de sex sista i finalen var hon den enda som inte pratar engelska flytande.

Faktum är att hela lärarkollegiet talar om Telma - underbarnet i engelska. Hennes inlärningskurva i språk är så brant uppåt att det har blivit ett samtalsämne i lärarrummet. Jag kan bli stoppad av lärare jag inte vet vilka de är och bli gratulerad, för att jag har en så språkbegåvad dotter och en så idrottsbegåvad son. Visst är det fantastiskt. Men det är också en svår balansgång, för det är väl här, i den här åldern som stigmatiseringen börjar?

Våra barn ska veta att de kan klara allt som de företar sig. Bara man tränar tillräckligt mycket så kan de nå vilka färdigheter som helst. Teo har om och om igen bevisat att han är duktig på språk. Telma har värsta kroppskontrollen och simmar som en fisk. För dem ska tusen möjligheter stå öppna. De ska veta att de kan, om de bara vill.

Phu, det är svårt att vara förälder.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar