Hemmafrulyx

Yohana har börjat jobba hos oss tre dagar i veckan. Hon är 18 år och snart gift med Alberto som är vår trädgårdsmästare var 14:e dag. De har en son ihop, Misael, och han är världens gulligaste ettåring. Telma och Teo älskar att busa med honom och han med dem, eller kanske särskilt med deras studsbollar.

Det är verkligen lyx att ha en hemhjälp. Yohana har ögon för sådant som inte jag har, och troligen aldrig kommer att få heller. Det händer att hon städar innan det blir smutsigt. Hon påminner Telma om att borsta håret. Hon frågar på morgonen vad jag tänkt mig till lunch så att vi kan ta ut ur frysen det som behövs. Ibland tom lagar hon maten och vi får mumsiga patacones, frijoles och kyckling i vin om vi vill. Och hon tycker det är roligt att öva spanska och leka med barnen. Jag är fullt medveten om att allt detta är mina uppgifter, och att jag behöver öva på alla dessa mina tillkortakommanden, men det är himmelriket att slippa. Jag är så innerligt tacksam att Yohana blir alldeles generad. Och jag påminner mig själv noga varje dag att vi inte får vänja oss vid denna lyx.

När jag anfalls av dåligt samvete för att jag trots min hemmafrustatus inte tar hand om vår egen smuts så tänker jag att Yohana och hennes familj är vår biljett in i att att lära känna och förstå Panama. I samtal med henne får vi höra om ett helt annat liv och syn på omvärlden än det vi får höra av våra rikare grannar. Eftersom hon är en initiativrik och försigkommen tjej får hon oss att förstå saker här som vi aldrig annars hade uppfattat. Det kan vara om barnuppfostran, om de förlamande statusskillnaderna i samhället, om de fattigas villkor i en överdriven byråkrati och om maktspel som sipprar ned till relationerna mellan "husfru" och "anställd". På något vis blir det lättare att hantera vardagen om man begriper varför och hur somliga saker kan bli så knas. I gengäld hoppas jag att Yohana kan få uppleva hur det är att jobba i en familj som respekterar henne och hennes arbete och som är angelägna om att allt ska gå rätt till med kontrakt, socialförsäkringar och rättvisa. Förhoppningsvis ger det henne råg i ryggen inför framtiden och kommande arbetsgivare.

Hur det gick med strumporna? Jo då, Yohana löste problemet redan första dagen hon jobbade. Lösningen är helt enkelt en rotborste. Lite varmt vatten, tvättmedel och skrubba med borste-simsalabim, strumporna är skinande vita igen. Jag säger ju att hon är magisk. Och att jag är tacksam.