Ketchupeffekt på blonda barn

Telma och Teo har inte pratat svenska med andra barn på fyra månader. Den här veckan verkar dock allt komma på en gång. I helgen lärde vi känna en isländsk familj med tre blonda barn i våra barns åldrar. Även om de inte pratar svenska helt så lyckades de förstå varandra på de språk som barnen kan. Det var en rejält ovanlig syn med så många blonda hårkalufser på samma gång.

Så igår var vi bjudna på svenskkalas. Sigrid, 6 år, hade träffat Telma och Teo i parken och bjöd dem på kalas. Till kalaset kom också 12 andra svenska barn och deras mammor (var är alla hemmamännen?). Vilken chock för Telma och Teo att få uppleva ett helt normalt svenskt kalas på svenska med princesstårta, skattjakt och svenska tablettaskar i godispåsen. Härligt att få ha etablerat kontakt med svenskarna och även om de bor i andra änden av stan så är det skönt att veta att och var de finns.

Och så veckans Norden-final. På söndag kommer en finsk familj med två barn hit på lunch. Ritva är en ny arbetskamrat till Andreas och har precis flyttat hit. Allt på samma vecka. I fyra månader ingenting och så plötsligt går proppen ur ketchupflaskan. Vi har förvisso inte känt oss svältfödda innan men effekten har varit angenäm hittills. Det härliga är att för Teo och Telma verkar faktiskt hårfärg och ursprung ha mindre betydelse. Att få prata svenska är skönt, men nuförtiden går det faktiskt lika bra med vilken nationalitet som helst. Igårkväll fick Andreas arbetskamrat Agida från Peru läsa godnattsaga på spanska för dem. Tänk ändå vad fort det gått.