Ni frekventa bloggläsare är säkert trötta på att bara få upp Nikolaus när ni slår upp bloggen och hoppas på ny spännande information om vad som pågår här i Panama. Julen är väl över nu? Vad hände, regnade de bort?
Ja nästan, regnade vi bort. Vi hade stundtals fint väder när Helena och Anita var här, men på det hela taget är vi ganska soltörstande. Vi åkte allihop till stranden ett par-tre dagar, men tom då regnade det några skvättar. När Anita och Helena åkt hem till kalla Sverige så fick vi nog och styrde kosan mot den solsäkraste och torraste regionen i landet: halvön som gör att Panama sticker ut på mitten. Bilder från den resan kommer.
Vi lever fortfarande i efterdyningarna av översvämningarna. Yohana är hemma med magsjuka pga att vattnet inte är rent i hennes by. Ett par stadsdelar i Panama City har inget vatten alls i kranen och på landsbygden mot Colombia åker vattenbilar runt och distribuerar dricksvatten. Här i vårt område åker polisen runt och kontrollerar att ingen fyller sin pool, tvättar gatan, vattnar blommor eller tvättar bilen. De påminner om det nationella påbudet om att vattnet endast får användas får personlig användning och inget mer. Annars drabbas man av 1000 dollar i böter, för rika som för fattiga.
Elen påverkas också och är extremt ojämn. Internet har problem i hela staden, kylskåpen får sämre kapacitet och det är svårt att läsa kvällsboken i ljus som är svagt och starkt i vågor. Det är så här det är att bo i ett medelinkomstland när klimatförändringarna slår till. De fattiga blir sjuka, kanske finns det tom spädbarn som dör på kuppen(tack och lov tog Yohana med sig en tvålitersflaska med rent vatten från vår kran till sonen Misael i fredags!). Vi rika har svårt att vara solidariska och det krävs polisbesök för att förhindra överanvändning.
Alla vet ju rent intellektuellt att klimatförändringar drabbar de fattigaste värst. Bilderna från Bangladesh säger allt. Men i ett land som Panama som har både mycket rikedom och mycket fattigdom så blir det som att snedfördelningen i världen bevisas i miniatyr. På vår gata har vi rent vatten i kranarna och kan egentligen fortsätta leva som vanligt. Förutom att ingen av oss får hjälp av våra hemhjälpar den här veckan. För alla de är hemma med magsjuka. Det är för dem som klimatförändringarna är en fråga om liv och död. För oss andra är det, än så länge, mest ett samtalsämne. Som världen i miniatyr. Det är den rika världen som skapar snedfördelningen, och den fattiga världen som drabbas. Och incitamenten för förändring finns hos dem som inte har resurserna att förändra. Så genuint orättvist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar