Vi läste i DN (!) att de flesta svenska jultraditioner kommer från Tyskland. Så då har vi haft riktig jul här, för Nikolaus kom till oss redan 6:e december, precis som han gör i Tyskland. Stor bok hade han med sig också där han kunde läsa om alla barnens stordåd under året och kanske någon liten hint om vad de kunde förbättra till nästa år. Snäll var han, stor och glad med bullrande skratt. Och han kunde många språk, han pratade spanska med alla, engelska med Isabella, franska med Blake och Luc, tyska med Luc och faktiskt tyckte vi att han förstod lite svenska också.
Barnen fick gå fram en och en och framföra någon liten sång eller ett liten vers eller så. Om de ville. Och det ville alla. På valfritt språk. Var och en fick en liten julkvist och en julnattsman i lussebullstappning. Telma sjöng "ja må han leva" och Teo läste en vers på spanska som han kunde utantill. T o m fyraåringen Santiago läste en vers. Inget konstigt med det.
Men vilken förvåning, vilken glädje och vilken upplevelse för alla barnen. Tänk att få ha träffat tomten, i god tid innan julafton. Utan stress, utan julklappsfokus och att han tog sig ordentligt med tid för var och en av barnet. Och ingen mamma eller pappa saknades för att det var någon tidning som skulle köpas. Och att han visste så mycket om alla barnen! Telma sa: Mamma, ni har betalat en gubbe för att komma och göra det där! Och helt ärligt kunde jag svara, att de har vi inte gjort alls det.
Teo däremot, frågade igår: Mamma, hur kommer det sig att tomten vet vad alla barn tänker och gör? Hur kan han veta allt? Ja, vad svarar man på det?När man ansträngt sig så för att få barnen att tro på tomten. Då får man stå sitt kast. - Han har nog helt enkelt fått lite hjälp...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar