Vem går egentligen i skolan?

I fredags var det final på månadens tema i klass ett: identitet. Redan för en månad sedan fick vi en tvåsidig instruktion om vad utställningen skulle innehålla. Barnen skulle få visa konsthantverk, folkdräkter, sagor, traditioner och mat från sina hemländer. Och de skulle förbereda ett litet tal om sitt land. Nu är ju inte Teo så där jätteintresserad av Sverige, han älskar Panama, men efter lite resonemang lyckades han och jag tillsammans besluta att vi siktar in oss på midsommar, Lucia, dalahäst, semlor och årstiderna. För att det inte skulle bli en enbart vuxenproduktion, utan också något som också Teo ville visa, så lade vi till bild på huset på Eddavägen, bild på Teo som spelar fotboll och där han åker slalom. Lagom mix.

Redan för en månad sedan började processen med att framkalla bilder. Internet är fantastiskt med det är dåligt med pixlar på google pictures. Få tag i svenska sommarblommor till midsommarstången var inte heller så lätt. Det fick bli astrar och något som liknade prästkragar, köpta på snabbköpet. Björklöven byttes ut mot grenar av fikus. Semlorna var piece of cake. Lika vikt mandlar, socker och en halv dl vatten i mixern så får man mandelmassa. Jag bakade bullarna, barnen gröpade ur, geggade geggan och lade tillbaka mandelblandningen på sextio semlor. På utställningsdagen ställde jag klockan på fem för att vispa grädden och göra de sista kransarna som skulle bindas fast på stången. Barnen fick ansvaret att pudra florsocker på semlorna. Bara det att vi glömde stänga av takfläkten. Hela vardagsrummet blev pudrat.

I bilen till skolan tänkte jag att vi kanske hade överdrivit utställningen något. De går ju ändå bara i ettan. När vi kom fram var jag tacksam för att vi överdrivit. Teos klasskamraters föräldrar kom med utställningsmontrar, stora korgar med olika sorters mat, dukar, banderoller, flaggor, affischer, folkdräkter av olika modeller och storlekar, kvarnar som mal kaffe, grönsaker i baljor, instrument och så klart farmor, farfar, mormor, morfar, kusinerna och syskonen. Hmm.

Utställningen pågick mellan åtta och tolv. Ingen av barnen var överhuvudtaget intresserad av folkdräkter, affischer, bilder, hantverk eller någon som helst tradition från något land. Huvudattraktionen var instrumenten och Teos djungelvrål. De senare blev dagens största samtalsämne och skämt. Att lura i ett annat barn ett djungelvrål med förespeglingen att det var godis blev populärt, med konsekvensen att golvet snart blev fullt av utspottade djungelvrål.

Jo, lärarna var intresserade. Och rektorn förstås. Teo fick berätta och berätta om sin lilla utställning och att förklara midsommartraditioner på spanska är inte helt enkelt. Och semlorna gick hem hos de vuxna. Musikläraren åt tre stycken. Barnen tordes inte smaka efter djungelvrålserfarenheten. Så i efterhand undrar man förstås för vem denna utställning var. Lärde barnen sig något? Ja, Teo lärde sig i alla fall något om midsommar.