I skolbänken igen

Yohana och jag har satt oss i skolbänken igen. Inte i samma förstås. Hon ska läsa in högstadiet på kvällstid och jag ska läsa in de där sista nesliga poängen i nationalekonomi på universitetet, vid skrivbordet på övervåningen. Hon började i fredags och jag i måndags. Hon har inte pluggat på fem år och jag avbröt mina studier med buller och bång för 15 år sedan. Så nog var vi lite nervösa allt. Förväntansfulla och ivriga.

Strax efter starten tog det stopp för oss båda. För min del tog det stopp efter fyra sidor i min femhundrasidiga makroekonomibok. Jag ringde Andreas. - Det GÅR inte, jag KAN inte, jag fattar ju INGENTING! För Yohanas del var det mängden av skrivböcker hon var tvungen att köpa och hur mycket hon var tvungen att skriva av för att komma ikapp. Andreas lugnade mig och jag lugnade Yohana. Calma. Lugn, vi lär oss för att det är kul. Vi behöver den här kunskapen och vi tar oss igenom detta för vår egen skull. Få inte panik, ta ett djupt andetag och ta ett steg i taget.

Det funkar. Det är det här Telma och Teo har tränat på i några månader. Och de har lärt sig riktigt bra att komma över tröskeln och göra ändå, trots att det verkar omöjligt. För på andra sidan märker man att det går ju. Mod och lugn. Samma som krävs för att lära sig åka slalom. Och det är ju enkelt.