tisdag, februari 28, 2012

Livets lott är olika

Igår var det skolstart. För alla barn i Panama. Telma var sprallig och Teo var nervös. Men det var en kul, bra och spännande dag för dem båda. Nya lärare, gamla och nya kamrater, omgjord skolgård och förändringar på schemat. Nya skrivböcker, nya tuschpennor, nya linjaler, ny sax, nya färgpennor, en hel låda med blyertspennor och nya suddigum. Teo satt igårkväll och flyttade sina namnlappar från färgpennorna han hade förra året till de nya, exakt samma sort, samma färger men mellan en halv till två cm kortare eftersom de använts under förra året. Varför, frågar jag. Kan man inte bara använda de gamla pennorna ett år till? Varför? - För att fröken säger att vi nu ska ha de nya pennorna, svarar Teo. - Du har redan betalt för dem.

Det har han rätt i. Vi har betalt 135 dollar per barn för "utiles",  alla dessa grejer som de redan hade eftersom jag köpte dem förra året också. Det är en obligatorisk avgift som man betalar innan barnen börjar skolan. Betalar man inte får inte barnen börja skolan.

Så i morse berättade Yohana att flera av Albertos syskon och kusiner inte hade kunnat börja skolan igår. Gammelmorfar har haft en ny hjärnblödning och besparingarna har gått åt till sjukhusbesök och mediciner. De hade inte haft råd med uniformer och "utiles" till barnen. Idag är det löning så förhoppningsvis löser det sig i veckan, tror Yohana. "Det handlar bara om lite planering."

Tack och lov är det inte obligatoriskt med nya utiles varje år i den statliga skolan. Jag och Yohana har idag rensat vårt skåp och tvättat pennor, plastat in skrivböcker som bara några sidor var använda i, piffat matväskor, tvättat saxar, letat fram finaste suddigummen och pennvässare. Efter tre årskurser gånger två barn med obligatoriska nya set utiles så hade vi sex tuschpenner i varje färg. Så gott som nya. Yohana är nu på väg hem med en enorm påse "utiles". Visst, bra jobbat av oss, men det ger oss en bitter eftersmak. Så många barn som missade sin första-dag-i-skolan. Den som man själv minns som var precis så kul, bra och spännande som Teo och Telma hade det igår. För att regeringen bestämt att barnen ska ha uniform och sin egen uppsättning färgpennor, tuschpennor, linjaler, suddigum och saxar. Vilket enormt politiskt felbeslut.


5 kommentarer:

  1. P.s.
    Hoppas ni noterar att våra barn har varken nyköpta uniformer, skor eller skolväska. De fick allt nöja sig med förra årets välfungerande grejer. Och trots att alla kompisar hade sprillans nytt igår så var både Telma och Teo nöjda över att inte tära mer på jordens resurser. I detta avseende i alla fall.

    SvaraRadera
  2. 1)DET ÄR INTE KLOKT!! Man blir tokig!
    2)FAST TUR ATT N I ÄR SÅ KLOKA!!

    Hälsa till våra barnbarn att de är jättefina som de är!

    SvaraRadera
  3. Så fint att läsa om ett land som kommit så långt med privatiseringen av den offentliga sektorn. Men om några få år så är nog Sverige ifatt er och om ytterligare några år så är säkert vi i övriga Europa också ifatt.

    SvaraRadera
  4. Nej, nej, nej, det får inte ske!!! Jag vet att det pågår en hälsosam debatt om privatisering av skolan i Sverige och just nu läste jag från Marika Åsbrink-Lindgren i nya programkommissionen i (s) att "The OECD finds no evidence for the claim that private providers produce systematic improvements in school results." (New Statesman - The case against for-profit schools www.newstatesman.com) Måtte alla politiker lyssna!

    SvaraRadera
  5. Med hälsningar och tack till Teo och morfar som fixat så fint med myggnätet i Ungdomarnas Hus på Vingården.

    Stort tack säger Barbro!

    SvaraRadera