Haiti 10 månader efteråt

Andreas tyckte inte att det kändes något vidare att ta kort på Haiti och misären som fortfarande råder där, 10 månader efter jordskalvet. Istället tog han kort på Röda Korsets tältläger och på sitt "hotellrum" som var ett litet tält i ett stort tält. För att orka jobba på Haiti har RK-medarbetarna skapat sig en liten by av "bekvämligheter". Mellan och under tälten har man lagt grus för att inte regnen ska skapa en stor lervälling av lägret. Och i tälten har de golvfläktar som ska lindra hettan på natten. Andreas berättar att just nu är det varmare än i Panama. Och fuktigare. Och regnperiod. Kollegorna har ett antällningsavtal som låter dem arbeta sex veckor och sedan måste de åka från Haiti i en vecka för att vila och hämta kraft. Det behöver man.

Andreas landade på Haiti bara ett par dagar efter Kolera-utbrottet. Självklart var det stort fokus på detta, hur tvålar skulle inhandlas och distribueras, hur rent vatten skulle nå ut och hur hygieninformation skulle spridas. Andreas fick ändå gjort det han skulle, hitta strategier för hur frivilligarbetet bäst kan stöttas från federationen, men han kunde också stötta sina kollegor på plats i det enorma arbete de gör, bland annat för svenska biståndspengar. Faktum är att koleraepidemin ändå troligen låtit vänta på sig pga det internationella samfundets insatser. Minns ni hur media redan veckorna efter skalvet talade om att riskerna för epidemier var stora? Det tog trots allt tio månader. Det kan låta som en väl klen tröst i dessa dagar när vi vet att koleran eskalerar och att man inte har lyckats få bukt på den än, men det hittills lyckosamma hälsoarbetet bör ha satt spår som gör att man kanske klarar sig bättre än man hade gjort om det skett tidigare. Hemsk tanke. Att det hade kunnat vara värre.

Haiti var det fattigaste landet i Latinamerika och kommer troligen inte återhämta sig, eller ta viktiga kliv upp på välfärdsstegen på mycket, mycket länge. För med fattigdom kommer svaga institutioner och med svaga demokratiska institutioner kommer laglöshet och oförmåga att lösa gemensamma problem med gemensamma lösningar. Inga skatteintäkter, inga pengar till utbildning och vård. Internationella organisationer arbetar fortfarande med katastrof- och akuthjälp så som shelter, mat- och vattendistribution. Och för att övergå till nästa fas i syfte att stärka den långsiktiga ekonomiska och demokratiska utvecklingen krävs viss inhemsk stabilitet. Det är en ond cirkel och de små små stegen som tas framåt kan liksom bara ryckas undan av en koleraepidemi.

Det är onekligen ett viktigt och fantastiskt jobb kollegorna gör på Haiti. Det af Donner gjorde mot Svenska Röda Korset är oförlåtligt, men man önskar ju att alla bidragsgivare snart kan lyfta blicken och se vad som görs där ute. Och även om det just nu är många liv som inte kan räddas, så har man redan, och kommer att rädda ytterligare många fler liv än om ingen hade gjort något alls. Åtminstone ett hopp i mörkret.