Till Sverige

Om bara nagra timmar bar det av hemat. Vi hoppas att Andreas gamla Ericsson inte har rostat ihop, sa om vi har tur kommer vi att finnas pa nummer 070-554 97 93. Efter klockan 19.00 lordagen den 17:e juli.

Allting ar minituost planerat. Tre stora resvaskor ar sprangfyllda (langarmade trojor, galonklader, jackor och tjocktrojor aker t o r oanvanda) Biljetterna konfirmerade och anti-mogel atgarder vidtagna. Alltsa, vi hor harresande (!) historier om folk som kommer hem efter langresor och bilen ar en enda stor ludd inuti, kladerna ar hariga och grona och soffan luktar illa. Det kommer garanterat inte handa oss, Yohana och Silke kommer ta hand om hus och bil med bravur.

Teo och Telmas larare berattar om hur de raknat dagar i tva veckor och jag lovar att de ar pirriga. Senaste veckan har ju varit provvecka i skolan och att de har lyckats koncentrera sig ar ett under. Viss distraktion intradde nar Lucs hundvalp Lola fick ena benet overkort av en bil och bade Teo och Telma har varit hogts involverade i veterinarbesok, sovning med stygn, bandagering mm. Lola mar bra nu men har lite svart att ga.

Snart kommer vi att kunna beratta allt live. Ni kommer fa saga till nar ni inte vill hora mer. Det ska bli sa himla kul att ses igen!

Strejk och annalkande trafikkaos

Imorgon är 24 timmars strejk utlyst. Det är oklart, hur, var, när och vem som strejkar, men Röda Korset spår trafikkaos och manar kollegorna som bor i andra änden av stan att jobba hemifrån. Här protesterar man inte riktigt på samma sätt som i Sverige. Här söker man inte om polistillstånd för en demonstration och informerar allmänheten i tid om var och mellan vilka klockslag protesten äger rum. Demonstrationståget får sedan definitivt inte poliseskort genom stan. Här är det tvärtom. Polis och allmänhet ska inte veta, för annars är det ju ingen riktig protest.

Klart är i alla fall att om många personer är arga samtidigt här i landet så stänger de som är arga av en väg. I grannprovinsen häromdagen var det till och med en bro de barrikaderade. Polisen kom och två dog och 150 personer av de protesterande skadades . Det är ett ju ett effektivt sätt att protestera. Det lamslår allt om inte trafiken fungerar. Särskilt eftersom ingen vet innan var och när själva vägavstängningen kommer att äga rum.

Hemma i Ciudad del Saber är vi säkra förstås. Det är ingen vits med att stänga av en väg där vi bor, men inne i Panama City där det redan är kaos så kommer det bli ännu mer kaos. Ingen av familjen Sandin, eller någon vi känner, kommer att vara ens i närheten av city under de 24 timmarna som strejken är utlyst. Vi lovar.

Folk är förbannade på en nystiftad lag som de kallar för Chorizolagen. Den rättar till diverse lapsus i arbetsrättslagar som har blivit tokigt sedan militärjuntan på sextiotalet. För en oinvigd är det obegripligt, särskilt som allt troligen förvrängts av ilskna känslor på vägen. Lagen ska möjliggöra att man ska få arbeta på söndagar och då få kompensationsledigt och så ska man reglera polisernas möjlighet att skjuta tjuvar på arbetstid etc. De panamenjer vi känner tycker att president Martinelli har skäl för att reda upp i röran som blivit allt rörigare de senaste decennierna (Martinella valdes för bara ett år sedan och är en mycket aktiv och initiativrik karl, faktiskt verkar det vara till det bättre.) Men Katolska kyrkan har gått i taket. Jobba på söndagar! Tre fackförbund är ilskna och "vanligt folk" verkar vara rädda för att de nu ska kunna bli skjutna utom eller inom polisens arbetstid, vilket det nu var.

Så ett par dagars översvämningar i city kommer nu följas av trafikkaos. Inga bussar kommer att gå och många kommer troligen att inte komma till jobbet imorgon. Men Martinelli verkar fast besluten om att genomföra lagen. Han avbokade sin resa till VM-finalen för att det är oroligt i landet. Han är inte populär just nu, men han verkar stå på sig. En politiker med råg i ryggen. Det bådar gott.

Urban Streetdance

Tisdagar och torsdagar är dansdagar. Streetdance Urbano. När man söker på det på youtube så får man upp all möjlig hiphop så i vår familj så har vi ännu inte riktigt begripit vad urban streetdance är. Men dansar till det gör de, Telma och Teo. Och har riktigt kul.

På bilden övar Telma med sin kompis Amaya. Ser ju vem som helst att det är till Urban Streetdance. Kolla bara på Telmas axlar.

Vass som en Macaw

Det tog mig ganska exakt 14 år och en månad att lämna in den sista tentan på Nationalekonomi a-kursen. I fredags tryckte jag på send-knappen. Nu är det klart. Förhoppningsvis.

Jag fick en hemtenta till slut och slapp behöva störa Ulla på konsulatet som i så fall skulle behöva stiga upp ett på natten för att klockan två sätta sig och titta på mig som i några timmar skulle skriva en tenta. Umeå Universitet kunde vara så flexibla så de gav mig en hemtenta istället, som jag kunde göra "i lugn och ro och lämna in när du tycker att du är färdig."

När uppgiften kom så visade det sig att jag hade tur igen. Jag skulle få analysera regeringens budget utifrån analyserna i litteraturen. Är det något jag gjort de senaste åren så är det att analysera stats- och kommunbudgetar. Nu skulle jag dessutom få göra det utifrån diagram, statistik och teorier. Mumma!

15 sidor blev det. Maximalt tillåtna sidantal. Nu håller jag bara tummarna för att att jag åtminstone något sånär fått till det han ville att jag skulle få till. Man vill ju inte vara en Messi.

Språk- och kulturblandning

Igår när vi cyklade hem från skolan så sa Teo: -Det är så komplikaserat här. Tjejerna ska alltid gå först i filen.

Ehh? I filmjölken? Det har vi inte ätit på nio månader, och det är troligt att Teo glömt bort att det existerar. Filen på vägen? Men inte går de väl på gatan när de ska någonstans? Aha, fila, det spanska ordet för kö. Flickorna ska alltid stå först i kön!

Då kommer nästa problem. Hur ska man förklara varför flickorna alltid får stå först i kön? För att man ska vara extra artig mot tjejerna. Varför då? Därför att det är så här.

Lära sig språk i all ära. Lära sig andra kulturer och att saker och ting går att göra på olika sätt är också bra. Men att vid, 6, 8 och 40 års ålder få lära sig att jag är jag och jag gör på mitt sätt, det är nog det bästa. Teo säger du till alla han möter. Jag tvättar bilen och gräver i trädgården. Telma leker med killar och Andreas har smala byxben. Med mera. Det kan verka vara solklara beteenden. Men här är vi helt unika. Varje dag får vi öva på att vara oss själv. Det är riktigt befriande.

Till Teo säger jag att han nog får acceptera att tjejerna ska stå först, men han kan ju alltid fråga fröken varför det är så.