Kryssning som transport

Det finns lite mer att berätta om kryssning. Vi hade ju ingen aning om vad det är, men att det börjar bli mer och mer populärt. Folk frågar oss om vi rekommenderar det, om det är värt det. Både ock. För oss var det först och främst det billigaste och enklaste sättet att se Karibien. Vi fick se Cartagena (den otroligt vackra staden vid Karibiska kusten i Colombia), Aruba, Bonaire och Curacao på en och samma resa. Vi lämnade Colón (en timme hemifrån) på söndag kvällen och vaknade i Colombia. Klev av båten och hade en hel dag att upptäcka Cartagena. Suveränt.    

På Curacao fick barnen simma med delfiner, vilket såklart blev en oförglömlig upplevelse för hela familjen. Vi passade på att göra Sea Aquarium innan vi tog en eftermiddagspromenad i Curacao, en liten kuststad som på avstånd ser ut som Amsterdam. Curacao skulle man ha kunnat stanna på en hel vecka om det är så, vackert, välfungerande, genuint utan de största turistkomplexen och fin stadskärna.  

Men Bonaire var favoriten. Wow. Vilken snorkling, vilken ö, vilken upplevelse! Vi hyrde bil och åkte upp till nationalparken på den nordligaste delen av ön. Efter ett par timmar på gropig grusväg genom ökenlandskap kom vi till en liten vit sandstrand med alldeles turkost vatten. Snorklingen var som att uppleva Nemo live. Jag, vattnet, fiskar och koraller sveptes fram och tillbaka i undervattensvågorna. Ingen av oss har någonsin varit med om så makalös snorkling.  

Bonaire har egentligen bara dykturism. Det finns inga turistkomplex för till skillnad mot Aruba och Curacao finns inte så långa sandstränder. Men det gör bara ön ännu mer värd att uppleva. Dykentusiatser vet att bevara naturen och ta hänsyn. Om man bara har en ö att åka till i hela Karbien, så rekommenderar vi Bonaire.

Så visst var det värt det. Kanske inte så mycket för själva båtåkandet som för upplevelserna på land. Som transportmedel för att uppleva nya platser rekommenderar vi det definitivt. Men de två seglingsdagarna på havet hade man ju egentligen precis lika gärna kunnat tillbringa på ett vanligt stillaliggande all-inclusive resort, tyckte Andreas och jag. Barnen däremot levde i ett båtparadis: barnklubb, pool och fri glass. Teo grät kvällen innan vi klev av båten för att han inte ville att veckan skulle ta slut. Och det är väl ett gott betyg om något.