Telmas nya tvärsektoriella temaarbete i skolan går under rubriken: Var vi befinner oss i världen och universum. Idag fick hon hålla föredrag om i vilken värld hon befunnit sig i åtta år i sitt liv.
Ingen blir förvånad om Telmas klasskamrater upplever att Sverige skulle kunna likställas med yttre rymden. Vissa saker kan de ju känna igen: urbefolkningen sjunger konstigt och bygger tipitält. Samerna har ju liksom indianerna eget språk, parlament och egna skolor och så. Sverige har också nationaldräkter och folkdans, precis som de andra klasskompisarnas länder. Och hantverk i trä (men en röd häst - varför då?).
Men att vi kan äta rutten rå fisk och kokt grisblod är ju obegripligt (är blodpudding kosher?). Och att vi dansar runt en hög lövklädd påle för att fira fertilitet är också lite knepigt. Och då tordes Telma ändå inte berätta vad pålen symboliserade. Vinter och snö går för de flesta inte relatera till. Och att husen är av trä - inte är väl folk så fattiga i Sverige att de måste ha hus av trä?
I hemläxan ingick att kunna beskriva ursprunget av de olika presenterade kulturella exemplen. Det är lätt, det är bara att tänka på Emil i Lönneberga så förstår man varför våra nationalrätter är fattigmanskost, en trähäst kan bli nationalhantverk osv. Men för latinamerikanska barn, och svenska för den delen, är det svårt att begripa att Sverige endast för hundra år sedan var fattigt. Hur kunde Sverige ta sig dit där vi är idag? Vad gjorde Sverige rätt och vad gör alla fattiga länder fel? Ja, det är ju förstås demokratiforskarnas aktuella huvudbry, men det tål att tänka på då och då. Plötsligt blev en kulturell uppvisning en lektion i den globala orättvisa resursfördelningen. Hon är listig hon, Telmas lärare.
Imponerande
SvaraRadera