Leva i värmen

Häromdagen framkallade en suddning av en felaktig sudukolösning svettdroppar i pannan. Den fysiska aktiviteten av en repetitiv handrörelse under en minut - det var ett gigantsuduko från 1 till 25 - gjorde att jag fick sitta stilla i en kvart för att bli av med eftersvettningarna. Det var inomhus, där vi brukar ha det relativt svalt.

Jag läste i en vetenskaplig artikel att det finns ett tropik-avdrag i BNP- jämförelser mellan olika regioner i världen. Man gör x antal % avdrag för att man kan inte förvänta sig samma ekonomisk tillväxt i ett tropiskt land. Detta av agrikulturella skäl, stod det, men jag är tveksam. Det växer ju så det knakar här, bara man inte ger sig på att odla tomater eller basilika. Med rätt grödor borde det bli ett tropikpåslag istället.

Däremot måste man promenera långsammare, gräva korta stunder i taget under stekande sol för att inte få solsting, ta långa lunchpauser för dem som arbetar utomhus, och dricka kopiöst mycket vatten. Barnen i skolan har "vattendrickarpaus" med jämna mellanrum. Det har troligen de flesta arbetare också. Ett större vägprojekt kräver ideliga avbytningar, det är därför en kille alltid jobbar och tre tittar på. Det är klart att hettan skapar konsekvenser för ekonomin.

Konsekvenserna för familjen Sandins ekonomi är naturligtvis både lite plus och minus. Inhandla kläder med minimalt med tyg (linnen och shorts) är billigare. Vi slipper också köpa jackor, galonkläder och gummistövlar. Skulle man ha sådant på sig när det regnar blir man lika blöt innanför galonen som utanför, av svett. Bättre göra som barnen - ta på sig badkläder när de är ute i regnet och leker.

Linnekläder är uteslutet. Viscose gör ont på kroppen. Täckta skor ger blåsor. Däremot är sjalen det bästa klädesplagget: bra att ha i väskan för de tillfällen man är inomhus och air-condition är för kylig. På så sätt blir garderoben ganska luftig; lite, smått, tunt och enkelt att välja. Man varierar med sjal. Å andra sidan har vi en strykande åtgång på paraplyer (de regnar sönder!), tvättmedel, diskmedel, ajax, tvål och deodorant. Som sagt, det finns en anledning till att svininfluensan aldrig fick fäste i Panama.

Idag försöker jag tänka positivt. Det finns fördelar med att leva i värme. Man slipper stressa, för det gör ju ändå ingen annan. Klädvalen är enkla och Teos fotknölar och armbågar slipper skrubbas en gång i veckan. Och det var egentligen inte svetten framkallad av sudukosuddningen som var jobbigt, det var det faktum att jag fick sudda det för tredje gången (och felen visas ju alltid när man nästan är klar). Och tänk vad härligt det är för barnen att deras sandlåda både är naturlig och gigantisk. Foten i kläm. Jajemän.

Fruktodlare

För ett år sedan grävde jag ned ett antal papayakärnor i trädgården. En av dem blev ett högt träd som nu har fått sina första små papayaitas. -De är oätbara, säger Alberto. Och två dagar senare hade de båda minipapayorna trillat till marken. - Det är för att det är en herr-papaya, säger Alberto och skar en djup skåra med macheten rakt genom trädet vid roten. -Nu ska det bli en dam-papaya, sa Alberto, de ger massor med frukt så småningom.

Jag är skeptisk. Är det så enkelt med ett könsbyte?

Det bästa av två världar

Din kommentar på förra inlägget, Greta, är på pricken. Tänk att få uppleva ALLT, eller åtminstone så mycket! Jag tror också att själva jämförelsen gör det enklare att uppskatta de olika världarna, se det unika och kunna njuta av det. Ingenting blir taget för givet längre. Faktum är ju att egentligen så är den ena världen i självklart bättre än den andra.

Jaghade faktiskt en Panama-upplevelse på Fränsta vårdcentral. En sköterska vill inte ta blodprov utan att jag hade ett papper att visa upp. -Vilket typ av papper, vad ska det stå på det, undrade jag. - Ja, vad som helst bara det är ett papper. - Från vem, frågade jag. - Vem som helst, det förstår du väl att jag inte kan ta ett prov utan ett papper, svarade sköterskan. Ja, jo, nej det är klart. I Panama skulle det ju aldrig gå.

Sverige har defekter. Panama har makalösa tillgångar. Jag och Andreas visste det rent teoretiskt, men nu känner vi det också. Barnen känner det sedan ett tag tillbaka och kan möjligen nu också förstå det rent teoretiskt. Naturen i båda världar är makalös. Natur är nog fantastiskt var i världen man än bor. Men när man sett mer än den egna skogen så kan man kanske förstå vad och hur den är fantastisk. Uppskatta det mer. I vinter när vi kommer hem och firar jul så kommer vi garanterat att uppskatta de mörka kvällarna, kylan och snön. Till och med. Du har så rätt Greta!

Ni andra, kolla Gretas blogg och låt er inspireras! http://stickgreta.blogspot.com

Tillbaka i Panama

Två år i Panama och vi börjar fundera på vad som nu är normalt för oss. De fem veckorna i Sverige i år ställde saker på ända. Plötsligt har vi omvända perspektivkrockar. En av de första mornarna vi vaknade i sommarhuset i Fränsta så tyckte vi att det var så tyst. Varför låter fåglarna så lite? Var är alla fågel och djurljud? När släkt kom till Fränsta sa de: Oj, vad mycket fågelkvitter det är här i Fränsta. Det märks att det är häckningstid!

Och vi har frysit. Det har utfärdats gnällförbud för mig eftersom jag annars tycker att det är lite för varmt i Panama, men Umeå i maj, och Fränsta i början av juni är i kyligaste laget. Vackert, javisst, häggen blommade i Umeå och ängar och dikesrenar var som färgkavalkader av försommarblommor. Men kallt. Vi har sovit som små grisar hela semestern i Sverige, under vintertäckena.

Kronan på perspektivförändringarna var familjetältningen i Norrlands skogar. Vi hittade ett makalöst vackert smultronställe vid en liten å där man byggt en timmerränna i skogen norr om Fränsta. Vi grillade korv och pinnbröd, kokade makaroner på trangiakök, diskade i forsen och badade i sötvattenstjärnen. Nu var detta en osedvanligt stenig skog, men Teo och Andreas hittade en mindre stenig men desto mer knölig tältplats på andra sidan rännan uppe på ett kalhygge. Entusiasmen var total. Barnen var alldeles nippriga och detta var ett så mycket större äventyr för dem än att bada i Karibiska havet eller hitta boaormar längs med trottoarkanten. Som sagt, hur blev det med perspektiven?

Det var alltså vant att åka för fort i skakig minibuss på vägen från flygplatsen igår kväll när vi landet. Det var också väntat att allt inte skulle fungera när vi kom hem, och mycket riktigt. Varmvattenberedaren hade slutat fungera när vi kom hem och att bilbatteriet laddat ur. Eftersom kylskåpet var helt tomt fick vi äta havregrynsgröt utan mjölk men med upptinad jordgubbssylt till frukost. Men barnen som nu i en vecka pratat om att de inte ville åka hem till Panama igen cyklade till skolan med ett leende imorse. Efter fem veckor med äventyr är det ganska kul med vardag också.

När jag tittade ut genom fönstret löstes också mysteriet med de svenska "tysta" fåglarna. De är förvisso många och högljudda i juni. Men de är ju så mycket mindre!