Nikolaus på besök

Vi läste i DN (!) att de flesta svenska jultraditioner kommer från Tyskland. Så då har vi haft riktig jul här, för Nikolaus kom till oss redan 6:e december, precis som han gör i Tyskland. Stor bok hade han med sig också där han kunde läsa om alla barnens stordåd under året och kanske någon liten hint om vad de kunde förbättra till nästa år. Snäll var han, stor och glad med bullrande skratt. Och han kunde många språk, han pratade spanska med alla, engelska med Isabella, franska med Blake och Luc, tyska med Luc och faktiskt tyckte vi att han förstod lite svenska också.

Barnen fick gå fram en och en och framföra någon liten sång eller ett liten vers eller så. Om de ville. Och det ville alla. På valfritt språk. Var och en fick en liten julkvist och en julnattsman i lussebullstappning. Telma sjöng "ja må han leva" och Teo läste en vers på spanska som han kunde utantill. T o m fyraåringen Santiago läste en vers. Inget konstigt med det.

Men vilken förvåning, vilken glädje och vilken upplevelse för alla barnen. Tänk att få ha träffat tomten, i god tid innan julafton. Utan stress, utan julklappsfokus och att han tog sig ordentligt med tid för var och en av barnet. Och ingen mamma eller pappa saknades för att det var någon tidning som skulle köpas. Och att han visste så mycket om alla barnen! Telma sa: Mamma, ni har betalat en gubbe för att komma och göra det där! Och helt ärligt kunde jag svara, att de har vi inte gjort alls det.

Teo däremot, frågade igår: Mamma, hur kommer det sig att tomten vet vad alla barn tänker och gör? Hur kan han veta allt? Ja, vad svarar man på det?När man ansträngt sig så för att få barnen att tro på tomten. Då får man stå sitt kast. - Han har nog helt enkelt fått lite hjälp...

Julen kan borja

Nu har Anita och Helena anlant. Trotta men valbehallna och bara en timme forsenad. Fem DN-tidningar, tva svd, ett par kaviartuber, vortbrodskryddor, ett paket parlsocker och en rasande massa laktrits och dumlekolor ar levererade. Svenska julklappar ligger under granen och kylskapet ar fullt med sill, passionsfrukt och rokt skinka.

Dessutom har det slutat regna! Och numer har vi vatten i kranarna, aven om det var pa haret i forrgar. Uppsatsen ar sa gott som slutford, ett par sista slutsaster fattas bara. Jul-ta-naglarna ar malade. Och var adventsfika, med inbjudna nordiska vanner och andra grannar ar avklarat. Ahhh. Nu ska vi i lugn och ro lata julefriden anlanda. God Jul!

Leva utan vatten

Det finns 900 miljoner människor i världen som inte har vatten hemma. Jag besökte en by en gång i Tanzania där kvinnorna fick gå en mil på morgonen för att hämta vatten i en kruka på huvudet. Varje morgon. Det slipper vi. Andreas tog bilen och åkte till el Rey och köpte småflaskor (de stora och dunkarna var redan slut!) i sex-pack. Och vår pool har samlat regnvatten till att spola toan med. Så det går ingen nöd på oss. Även om det känns så.

Tänk att det är först när man är utan vatten som man inser hur ofta man vrider på kranen en dag. Hur beroende man blir. Tvätta händerna, skölja av något, diska, koka kaffe, koka ris, koka ägg på morgonen. Bara att torka av bordet kräver vatten. Air-condition har något vattensystem och funkar inte. Och eftersom tvättmaskinen gått sönder så har vi dessutom en halv blöt ourskjöld tvätt liggandes i diskhon. Alla baljor och hinkar vi äger har vi ställt ut för att samla regnvatten.

Det blir ju värre i det här vädret också. Att gå och lägga sig på kvällen utan att duscha är otänkbart. Bakterierna frodas. Och allt blir lite smutsigare i leran och fukten. Dessutom kan vi inte klaga. Tänka alla de i det här landet som aldrig har vatten, eller som bor i hus utan klinkers på golvet, med betongväggar, jordgolv och korrugerad plåt som tak. Hur har de det nu?

På bilden ovan ser man ett halmtak skymta. Normalt sitter vi under det taket i utemöblerna och äter grillkorv, med torra fötter.

Regn, oversvamningar och skolan stangd

Man kan ju tycka att jag ar lite gnallig som surar over att det regnat i tva veckor i strack. Men sa fick jag mejl fran Roda Korset. Det ar riktigt, riktigt daligt att det regnar sa mycket.

"To give everyone a short idea of what has happened the last 3-4 days here are some bullets of information:

- 8 deaths and approx 1500 persons affected
- the canal had to temporarily cease operations for the second time in history
- schools were cancelled for today so that traffic would not stop help from getting to the right places and so that schools in the affected areas can be used as shelters
- the panama government declared RED ALERT in the affected areas
-SINAPROC and the Panamanian Red cross activitade their Emergency Operations

We continue to help the Panamenian Red Cross with these late rain and flood support. We ask that you please take some time to either attend in person or elluminate this afternoon so that we can help our Panamanian brethren."

Sa nu slutar vi sura for egen del och oroar oss istallet for alla de som bor i skjul i det har landet. Det fortsatter namligen regna.

For var del ar det ingen fara. Vi far hushalla med el och vatten som numer barjar bli brist pa. Och vi kan inte aka pa minisemester i helgen som vi tankt, broarna ar begransad oppenhet och vagarna ar rasade pa sina stallen. Men skolan oppnade idag sa barnen atminstone fick sin skolavslutning. Aven om sommaren, som sagt, kanns mycket, mycket langt borta.

På båge genom Centralamerika

Höstrusk och julpyssel

Vi har också riklig nederbörd. Och haft i två veckor. Mörkt är det dessutom, molnen är så mörka dygnet runt att man vet inte om det är natt eller dag. Vi håller oss inne och myser i den svala och torra air-conditionluften. Bakar lussebullar (i år blev de åtminstone gula, dock utan saffransmak!) och pyntar med fjolårets ljusslinga. Behöver vi julmusik öppnar vi fönstret och lyssnar till grannens trappdekorationer. De både blinkar och låter.

På fredag slutar barnen skolan och sommarlovet ska alltså börja. Hur ska det gå, de senaste veckorn har vi haft det så "vintrigt" det bara går att få i Panama. Sommar och sol känns långt borta. De säger att det beror på väderfenomenet la niña, ¨men förra året var det samma sak: regn, regn och regn i flera veckor i november. Översvämningar och bortspolade vägar. Fulla brunnar i hela stan och extra mycket trafikkaos. Och då berodde det på el niño. Vad kommer det bero på nästa år?

När jag är som surast försöker jag fokusera på mina orkidéer som jag norpade skott av från Silke och satte i jorden i vår trädgård. I regnet har de växt som ogräs. De är nu 1 meter och 70 cm höga. Något positivt med klimatförändringarna?