Räknade och registrerade?

Var tionde år räknas alla människor som befinner sig i Panama. I Sverige typ samkör vi register för att ta reda på hur många som finns i landet, hur vi mår, bor, lever och är utbildade. Här, och i många andra länder i världen förstår vi, bestämmer man en söndag, folk stannar hemma och så går det några personer runt och knackar dörr med en bunt frågeformulär.

Man skulle kunna tro att man inför en sådan dag skickar ett antal brev till folk, i god tid innan, för att be dem hålla sig hemma. Men i Panama finns det ju ingen postgång och inga brevbärare. Här färdas informationen i snabbköpskön, via panamanska nyhetskanalen som åtminstone vi slutat titta på för att undvika mardrömmar om döda och skadade människor, eller en och en annan reklamskylt pa stan. Vi hade tur som fick veta en och en halv vecka innan den aktuella dagen.

Det var bara det att vi ju sedan länge tillbaka planerat vår semesterresa att börja ett par dagar innan just denna söndag. Efter många konsultationer med panamenjer så beslöt vi att åka. De skulle med största säkerhet räkna oss pa hotellet. Huvudsaken var att man höll sig på en plats tills man var räknad. När man var färdigräknad skulle man få en kod.När man är ute och rör på sig och blir stoppad av polis så skulle man med denna kod undvika böter.

Söndagen kom och fram pa förmiddagen kom det mycket riktigt en trevlig kvinna med en flera sidor frågeformulär under armen. Hela familjen fick i olika omgångar svara pa frågor om kön, ålder, var mor bodde när vi föddes, hur mycket vi tjänade, om vi var friska och vilken utbildningsnivå vi hade. Ingen fråga om personnummer, passnummer eller nationalitet eller var vi bor nu. Jag såg att hon stavade fel pa mitt namn, men det verkade inte sa viktigt att rätta. Nar hon var klar med oss och den andra gästen pa hotellet satte hon en stor mörkrosa klisterklapp pa porten: Människorna i detta hus är räknade.

En vecka senare pa vägen tillbaka hem funderade vi på vilken typ av lapp som skulle sitta pa vårt hus hemma nu när vi varit sa olydiga och inte varit pa plats. Döm av var förvåning när vi på dörren hittade en stor mörkrosa klisterlapp; människorna i detta hus är räknade. Hur kunde de veta att det var just vi som räknats pa hotellet i Bocas utan att ta några personuppgifter? Hmm. Avancerad datateknik eller magiskt?

Resultatet av Räkningen da? De preliminära (?) uppgifterna sager att 3 186 162 personer befann sig i landet 16 maj. Det är färre än enligt registrena. Chefen for Räkningen tror att differensen beror pa alla utlänningar i landet inte gav sig till känna denna dag i rädsla for deportation. Det skulle vara över 300 000 personer. Kvinnorna föder färre barn idag än for tio år sedan. Livslängden är längre (hur kan de veta det från frågeformuläret egentligen?) och allt fler kvinnor har jobb. Utveckling alltsa. Det stora mörkertalet visar faktiskt också pa viss ekonomisk utveckling. För manga syd- och centralamerikaner så är Panama landet där man tjänar pengar och ökar sina chanser till ett bättre liv. Om familjen Sandin är 4 av de 300 000 eller 3 186 162 kommer vi nog aldrig få veta.