Äventyr i Darién

Så, istället för påskkärringar och påskkycklingar såg vi i påskhelgen över sjuttio vilda krokodiler, land- och flodsköldpaddor, femton enorma iguanor, två trettiokilos flodkaniner, hundratals papegojor i träden, hur indianfamiljer bor och troligen en hel del drogsmugglare. De senare är dock troligen ej med på bild.

Vi åkte urkarvad träkanot med motor och utfestad Embererá-chaufför i två timmar nedför floden. Vid lunchtid klev vi ur och åt medhavd lunch hemma hos en Embererá-man som förvisso inte var hemma, men en indian-hydda har ju inga dörrar så vi lånade hans kök ändå. (Han var vidtalad!) Vi förstod att det är så här indianbefolkningen lever i Panama: de dricker vattnet från floden som de kokat, de slänger skräpet direkt på marken i trädgården, de har eventuellt några magra kor, kanske någon häst de använder som transport. Floden är förstås viktig. De fiskar, tvättar sig och diskar i floden. Nio månader om året är den pga regnet precis så smutsig som man ser på bilderna.

Vi har inte kommit så nära indiankulturen tidigare. Vår guide Lincoln, som själv var Embererá, kunde berätta allt vi ville veta. Vi förstod att det finns sju stammar i Panama som alla har olika språk. De har självstyrande distrikt, vilket uppskattas, men samtidgt tvingar detta dem till självförsörjning och skatteunderlaget är inte så strålande. Barnen går i kommunala skolor med andra panamanska barn. Men eftersom de oftare än Panamenjer inte har råd med skoluniform, skrivböcker och pennor så blir indianbarnens skolgång inte alltid så regelbunden eller lång.

Indianerna lever fortfarande i mellanrummet mellan västerländsk kultur och traditionell indiankultur. Vissa konsumtionsvanor anammas på både gott och ont. Billiga mobiltelefoner och betalkort har ökat livskvaliteten och interaktionen medan coca-cola förstör tänderna. Å andra sidan ger coca-cola inte diarréer. När jag kikade noga på skräpet på marken under hyddan där vi åt lunch såg jag att Embererámannen som bodde flera timmar från civilisationen verkar ha mycket stor konsumtion av kondenserad mjölk, mars-choklad, marie-kex och kakor i största allmänhet. Fast då ska man ju komma ihåg att det vara ju endast de oorganiska intagen vi såg, hans konsumtion av frukt, bär, fisk, risk, yuca, iguana etc syns ju inte. Trots allt låg skräpet blandat med ett gammalt sköldpaddsskal, en majskross han tillverkat och olika verktyg till fiske, trädbehandling osv.  

Ja, det var en påskhelg som kommer ta tid att smälta. Daríen är en komplex provins med multipla utmaningar som alla bottnar i fattigdom; drogtrafiken som ständigt närvarande och genomsyrar samhället, indianernas rättigheter och icke rättigheter, inflyttning av panamanejer som sålt sitt land i andra delar av Panama i samband med tituleringsprocessen, spenderat alla sina pengar på konsumtionsvaror och flytter sedan ännu fattigare till Darién för där kan man få sig en markplätt billigt. Och förstås den kraftiga utslitningen av naturen. Den magra jorden kräver stora ytor för odlingar, fattiga människor behöver ved för att laga mat, de som har kor behöver hugga ned träd för att få fram bete osv. Och utan ett välfungerande juridiskt system så låter man det ske. Alla de örnar, guacamayas, howlerapor, titiapor, hägrar, papegojor som vi såg kommer inte att ha så många träd att bo i, i framtiden om vi inte gör något åt fattigdomen. Ganska omgående.