Precis innan skolstart fick vi mejl om att man nu i skolan
infört en obligatorisk timme med judisk kultur på fredagar. Vi blev naturligtvis
lite skeptiska men det kändes som att vi inte riktigt kunde motsätta oss, det
är ju trots allt en judisk skola vi satt våra barn i. Men så sa någon att det
var en timme för att hedra Shabat och att läraren var Rabbin. Oj då. Så mötte
jag honom i korridoren en dag. Han hade kippa. Jag drog ett djupt andetag och
frågade med barsk röst vad denna timme egentligen skulle innehålla. Judisk
kultur, judiska berättelser och judiska traditioner. Ok. Då försökte jag, på
spanska, förklara att det är ok om våra barn lär sig OM judisk kultur, men vi
vill helst inte att de UTFÖR judisk religion. – O nej, sa Rabbinen, det här sker i den
judiska atmosfären av respekt för andra och i solidaritens tecken.
Eh? Man kan naturligtvis fråga om det är respekt och
solidaritet som präglat judendomen. Eller någon annan religion för den delen,
pappa. Men här var mitt budskap snarare att det fanns en skillnad mellan att lära
sig om, och att praktisera. När vi senare på kvällen skulle förklara skillnaden för
barnen så blev det ju helt omöjligt. Det skulle vara ok att recitera gamla
judiska berättelser och poesi om gud, men inte äta Shabat-brödet? Och varför
ska de egentligen inte äta Shabat-brödet när vi skulle tycka att det var ok att
ta oblatet i en kristen kyrka? Och varför skulle vi överhuvudtaget lägga
oss i barnens religiösa skolning och göranden?
Vi gav upp. Gör som ni vill barn, bara ni inte gör
något som ni inte tycker känns rätt. Nästa skola får väl bli en muslimsk skola
så att det blir lite balans.
Får man tycka vad man vill här?? I så fall tycker jag definitivt att barn inte ska skolas religiöst, varken när det gäller den ena eller den andra religionen. Barn har ingen som helst möjlighet att försvara sig och tror naturligtvis att de vuxna har rätt i det de säger och det helt oberoende av vilken av religionerna de vuxna utsätter dem för. Jag tycker det liknar övergrepp, jag. Det är skillnad när en vuxen, erfaren, människa väljer bland de trosinriktningar som finns i världen. Att lära sig OM de olika religionerna är en annan sak, det är naturligtvis nödvändigt för att man som vuxen ska kunna ta ställning. Så frågan är: hur skapar man jämvikt när det gäller DEN inlärningen? Och från vilken ålder är det lämpligt?
SvaraRaderaFörfärligt!Som väl är verkar er rabbin inte kunna sin bibel så bra. Mycket i den (Gamla Testamentet) handlar om straff och hämnd. "Öga för öga och tand för tand". Detta tillämpas ju mycket grundligt och konsekvent på på Västbanken och i Israel.
SvaraRaderaMitt förslag är att ni själva tar en timme då och då berättar för barnen om allt elände som religionerna har ställt till med; krigen massmorden o s v. Berätta även vad som händer i dag t ex i Nigeria, Israel/Västbanken/Palestina, USA och Afganistan.
Om ni behöver mer kött på benen så rekommenderar jag Richard Dawkins "Illusionen om Gud"
Jag tar gärna över utbildningen när ni kommer till Sverige i sommar.
Pappa o morfar
Eftersom ni inte verkar uppskatta judendomen så kan jag inte fatta valet av skola. Judendomen är min religion .. och jag är stolt och glad över den, tycker ni skall testa en annan skola se om ni gillar de bättre Eftersom ni verkar allmänt fördömmande.
RaderaHehe. Jag visste att det skulle ta fjutt. Men jag kan lugna er med att våra barn är välvaccinerade mot religiös indoktrinering. De är rejält drillade i Israel/Palestina konflikten eftersom de ju med tanke på skolan riskerar att få ett skevt perspektiv. Vi har också tagit USA och Talibanerna och summariskt berättat om korståg och annat. Ett och annat massmord i etniska förtecken, och alla dessa krig som beror på djup social och ekonomisk orättvisa har vi också gått igenom. Senast vi åkte till El Valle drog vi kalla kriget och kommunismen. Tänk, de föddes över tio år efter murens fall. För dem båda är det ju ofattbart att världsledande presidenter kunde bedriva ett kallt krig!
SvaraRaderaNåväl, vi funderade allvarligt på att lyfta ur dem ur den judiska timmen men den är lagd så fiffigt för båda att de har lektioner både före och efter. Så vi sa att "ni ska inte tro på allt ni hör under den timmen" och hoppas på att de kan sortera. Telma sa imorse: "Jag har bestämt mig för att jag ska äta brödet, för det är gott, men lägga händerna på det och säga konstiga saker: DET GÖR JAG BARA INTE." "Inte jag heller!" sa Teo. Så de klarar sig nog.
Men det är ju när man upplever det här som man verkligen kan uppskatta reformen i den svenska skolan när kristendomsundervisningen blev religionsundervisning. Jag önskar jag hade haft spanska nog för att kunna förklara skillnaden!