Paradiset Playa Blanca

Innan jul frågade vi Teo vad han önskade sig i julklapp. Han tänkte riktigt länge och sedan berättade han att det enda han verkligen, verkligen önskade sig var att få åka till Playa Blanca. Vi andra tre i familjen tycker om att vara pa övergivna stränder, bada i havet och äta hemlagad näringsrik mat. Men Teo har hört av sina kompisar att på Playa Blanca finns Centralamerikas nästa största swimmingpool, man får äta och dricka hur mycket man vill och man får köra fyrhjuling! All inclusive. Man får ett band runt handleden och sedan är det bara att ta för sig.

Så till slut åkte vi dit. Teo vaknade fem på morgonen och var alldeles sprallig i hela kroppen. Hans väska var redan packad och han kastade i sig frukosten. Nu skulle äntligen drömmen uppfyllas.
Väl framme kastades vi in i frukostbufféinfernot. "Ta för sig" betyder naturligtvis att ta för sig så mycket man bara kan. Matsalen var fullkomligt fullproppad. Liksom poolen. Och ur högtalarna dundrade reggaton på högst volym. Och till det stod tre vältränade unga herrar och ledde vattenaerobics för tjugo ovältränade äldre damer, all inclusive. Alla hade för små bikinis, ungdomarna hade kepsen för långt neddragen över ögonen för att dölja bakfyllan och så gott som de flesta hade bränt sig av solen. Och herrarna låg i solstolarna och snarkade. Redan på förmiddagen alltså.

Men så strax efter den hysteriska lunchbuffén så började folk som i ett trollslag troppa av. Vi hittade poolen dit musiken inte nådde och det blev plötsligt lugn och ro. Barnen hittade vänner och spelade pingis mellan pooldoppen. Andreas och jag hittade tennisbanan och körde en match. Och på stranden låg en fantastisk restaurang med vita dukar och vinglas av glas där vi kunde äta trerätters, så gott som helt själva. All inclusive.

Barnen var helnöjda. De spelade pingis och badade med sina ny kompisar och beställde frusen jordgubbssaft och varm korv tills de storknade. Teo fick köra fyrhjuling och Telma fick flätor (eller var det tvärtom?) De la inte märke till damen som blev bortburen pga för stort alkoholintag, eller den snubblande kvinnan som endast kunde gå stadigt med hjälp av sin man och en vakt. Äsch, underhållningen ingick visst också.

För Teo var lyckan gjord. Och vi andra tyckte att det inte var så illa heller när det glesnat bland gästerna. Vi beslöt att stanna en natt till. Men efter det var det färdigt. Till och med för barnen finns det en gräns för hur mycket läsk och skräpmat man kan få i sig. Så på alla sätt var det en mycket bra och nyttig upplevelse.