Separationstider

Teo fångade flyttkänslorna i ett nötskal: "Det är både dåligt och bra. Dåligt för att vi måste flytta härifrån och bra för att vi ska flytta till ett nytt land."

Sedan i lördags när vi till slut bestämde oss för att flytta så har det varit en del upp och en del ner. Måndag morgon var förstås plågsamt. Att gå till skolan och berätta för alla vännerna var inte så kul. Men det var två ganska glada barn som lämnade skolan vid tre, lättade och nyfikna på vad som kommer nu. Jag och Andreas hade nog förberett oss på att först bara låta oss vara ledsna och inte muntra upp med om hur spännande det ska bli att flytta. Men de ville se bilder, resonera och hade hunnit tänka en hel del på det nya som ska komma. Vi vet ju inte riktigt än var vi ska efter sommaren, men efter att vi pratat en del om alternativen och möjligheterna så somnade båda nöjda och förväntansfulla.

Dagen därpå ville Teo packa. Telma började frikostigt ge bort sina gamla leksaker till Yohana för att ge vidare till barnen i Chilibre. Barnen har varit oskiljaktiga med Luc, Paula och Daniel all ledig tid den här veckan. Så blev deras kanin brutalt dödad i onsdags natt. En kamphund som bor ett kvarter bort hade slitit sig, tagit sig in i Cakes bur och helt enkelt skrämt ihjäl honom och sedan dragit ut honom på gräsmattan. Stor sorg, men framför allt ilska. Vi åkte till polisen och barnen fick berätta hela sin historia. Det visade sig sedan att hunden också sårat en annan grannes hund rejält så vi grannar har nu tillsammans skrivit ett brev om de farliga hundarna till Stadsdelsnämnden. Kanske har processen att rapportera och säga ifrån minskat traumat, för barnen har tagit den här förlusten bättre än förra. Eller så är det för att det är så många andra känslor att koncentrera sig på just nu.

Luc åkte till Tyskland i morse. Vi hade avskedsfest för honom i Söndags och barnen hade ordnat ett fantastiskt bildspel om Luc och hans vänner "los cinco amigos" som de kallar sig. Bilden ovan var deras tack-och-adjö-bild (då levde Cake fortfarande!). Telmas klasskompisar organiserade också en avskedfest för Telma igår, med bad, grillning, trampolin och film hemma hos Gabo mellan 10 och 17. Barnen har ledigt från skolan i några dagar. Vi gör allt som är viktigast; träffar vänner och säger hejdå. Det gör ont, men vi vet ju alla att det går över. De man tycker mest om kommer man ju ändå behålla som vänner. Till och med barnen vet nu av egen erfarenhet att det är så det fungerar. De har ju faktiskt inte förlorat en enda vän. De har bara fått fler. Från hela världen.