Regnmånad

Vi går nu in i den mest regnintensiva månaden på hela året. Det märks. Grodorna blir nyfikna och sätter sig på fönstret. Barnens vita kläder blir inte rena när de lekt ute, leran går inte bort. Skor och väskor som man inte använder dagligen blir mögligt. Barnen cyklar till skolan men får åka bil hem när det spöregnar. Poolen blir dimmig efter tre dagar.

Men det gör ingenting! För nu har vi en hel vecka ledigt framför oss med Åsa-Pia och Peter med tre barn. Och vi ska åka till den solsäkra halvön Azuero och snorkla och bada och ha det finfint. November kan slänga sig i väggen för vi har det toppen!

8 års kalas på svenskt sätt

Ett vanligt panamanskt födelsedag i våra barns skola arrangeras på lokal, en bowling-hall, lek-hall, spel-hall, målarverkstad eller liknande. Pajas, lekgubbar, hopptorn, glasskärra, popcornsapparater mm brukar hyras in. Och musik på högsta volym och barnen kommer med ett stort paket och går därifrån överrösta med småpaket, godis, chips och kakor som delas ut till gästerna.

Så vi tänkte, Teo också, att vi gör ett litet svenskt kalas. Hemma. Med skattjakt, gräddtårta och fiskdamm. Mellan två och fem på söndag eftermiddag. Vid kvart i tre dundrade 10 hyperaktiva åttaåringar in och ville spela fotboll, hoppa på trampolinen och åka canopy. De hade varken tid för samarbetslekar eller "sätta knorr på grisen". Hot dog var inte ens att tänka på. Skattjakten fick vi övertala dem till att pausa för, och när de väl börjat kunde de inte sluta leta paket i parken. Till slut fick vi dem att sätta sig för att äta tårta men precis när sången var avklarad reste alla sig och sprang ut för att spela revanschmatch i fotboll.

Fiskdammen var förstås en hit. På något sätt blev innehållet i påsarna underordnat själva fiskandet. Precis som allt annat med åtta-åriga pojkar. Det de vill är att ha kul ihop, spela fotboll, kivas, leka och skoja med varandra. För barnen är det en fantastisk upplevelse att få se hur Teo bor, spela ett par matcher och testa den farliga, farliga canopyn.  

Men alla åttio kanelbullarna jag bakat var kvar efter kalaset. Fyra av fem kosher-korv-paket var oöppnade. Hela passionsfruktpajen var oäten och fyra femtedelar av tårtan blev över. Men saften var så gott som slut. och tillbringaren med vatten hade vi fått fylla på flera gånger. Det rann svett från barnen när de väl åkte hem.  

Igår måndag hade killarna i skolan sagt att det var ett jätte, jättebra kalas. Nu är Teo åtta, stolt och mycket, mycket lycklig.

Oj hoppsan

Jag råkade visst bjuda in Teos klasskamrater till födelsedagsfest nu på lördag, 8 oktober. En ängslig mamma ringde ögonblickligen och upplyste mig om att det är Yom Kippur nu i helgen. Wikipedia upplyser oss om att:

"Det är den viktigaste och allvarligaste högtiden för troende judar.  År 2011 (5772 judiska året) så infaller Yom Kippur mellan solnedgången den 7:e oktober och solnedgången den 8:e oktober. Försoningsdagen genom att fasta, be böner, samlas till gudstjänster och be alla människor om förlåtelse. Under djupt allvar tänker man tillbaka på det år som gått och vad man kan ha gjort för fel och misstag. Samtidigt lovar man Gud att försöka bli en bättre människa och att försöka leva som Gud har tänkt att människan bör leva. Under jom kippur förväntas man försonas med sina ovänner, bära vit skrud och kippa samt tända ljus för avlidna. Under hela jom kippur avstår man från mat och dryck, när det åter är tillåtet att äta så serveras havregröt och Chimbubröd."

Oj hoppsan. Imorgon tar Teo med sig lappar till alla inbjudna med ett nytt datum för festen. Och då ska vi bjuda på kosher-korv, kosher-tårta och kosher-kanelbullar.