Tålamod, förstår ni, lönar sig.
I oktober ansökte jag om praktik på avdelningen för Demokratisering och samhällsstyrning på UNDPs kontor för Latinamerika. Jag ville skriva höstens uppsats om deras arbete. Jag fick ingen praktik, men skrev min uppsats ändå om dem. Däremot träffade jag chefen där och haft sporadisk kontakt med honom sedan i oktober. Nu för ett par veckor sedan ringde han och frågade om jag fortfarande ville komma dit och arbeta gratis i ett halvår. Eftersom jag har en ny uppsats att skriva på i mars så vore väl det toppen.
Så nu är jag på UNDP tre dagar i veckan och arbetar med demokratifrågor. De är så kraftigt underbemannade med tanke på demokratsieringsbehovet i regionen, så jag kommer få ganska avancerade uppgifter. Eftersom jag har jobbat med frågarna i Stockholms Stad så verkar det dessutom som att det är jag, förutom chefen, i gruppen som har mest arbetslivserfarenhet på området. Faktiskt finns det inget annat ställe i världen jag hellre skulle vilja jobba på just nu. Precis där, med de frågorna, med de personerna.
Det blir rivstart också. På måndag och tisdag är det heldagsmöten med ett utvärderingsteam. Jag ska översätta publikationer till engelska (jösses!) och 1 mars ska jag bli kontaktperson för en extern person som ska analysera riskerna för korruption i lokala hälsoservicen. Det blir mycket nytt att lära sig, men eftersom det är gratisjobb så är det ju det som är meningen. För mig är det perfekt. På det här viset kan jag plugga färdigt samtidigt som jag får arbetskamrater, ett sammanhang och in en fot på FN.
Dessutom ligger kontoret vägg i vägg med barnens skola. Mina arbetstider följer deras skoltider. Jagbehöver inte ens försaka tid med barnen. Möjligen kommer jag inte kunna guida min bror och hans familj hela veckan när de kommer nästa vecka. Det får Teo och Telma göra, det är deras sista sommarlovsvecka innan skolan börjar. Det är så pillriga över att få träffa kusinerna och visa allt så de kommer definitivt inte sörja att deras mor och far måste arbeta lite då och då.
Tänk att få se tre vilda sengångare på två dagar. En som slöade på grannens förrådsdörr och två som låg och sov i olika träd. Och sedan få se en levande haj, sköldpaddor, klappa sjöstjärnor och en stingrocka! Kusinerna blev ju alldeles pillriga. Telma och Teo visar, förklarar och hjälper till att översätta.
Fem så glada, harmoniska och blonda barn var det länge sedan vi såg här i Panama. Just här, med en glass i handen och med havet framför oss så säger Alice med eftertryck: - Det här är den bästa semestern jag någonsin varit på. 
Far och son på jakte efter tvättbjörnarna. Men det var för varmt så de hade gått och gömt sig i skuggan till Tures besvikelse. Men semestern har bar börjat. Det kommer att komma mycket, mycket mer...
