Miami och launch

Första kvällen i Miami gjorde våra barn två intressanta reflektioner. Teo sa. - "Tänk vad vi får uppleva mycket." Och Telma sa: - "Titta vad alla är olika, några är svarta och några är vita. Några är tjocka och några är smala. Några är fula och några är snygga. Några har konstiga kläder på sig och några har inga kläder alls." Miami i ett nötskal.

Just de här bilderna är tämligen folktomma, men det är mest ett sammanträffande. I själva verket var Miami ett myller av folk. På stranden, på strandpromenaden, i bilar som smög fram på Ocean Drive, på trottoarerna där turisterna stoppade upp promenadflödet för att de skulle ta kort på vattenposterna, gatskyltana, bilarna, transvestiterna, de hemlösa som sov i portarna, de bröstopererade damerna, husen och palmerna. Och titta där, där kommer Ulrika, nya chefen på Svenska Röda Korset. Vad kul, Andreas som dagen till ära, och i syfte att reta sin fru, bär raggarmustasch!

Till och med på stranden myllrar det av folk som badar, solar, dansar, dricker öl, springer, vindsurfar, promenerar och tar kort. Miami Beach är en oändligt lång och bred beach med turkost vatten och långgrunt. Fast kallt vatten förstås. Tyckte vi.

Men veckans höjdpunkt och bästa dag är ändå besöket på Kennedy Space Center. I biljettluckan förstår vi att Discovery är skjutklar och beräknas skjutas upp dagen därpå för sista gången någonsin. Wow. Vi åker ut och kikar på henne, ser området, ser plattformen där hon skjutsats, ser byggnaden där hon preparerades och nedräkningstornet med tillhörande pressläktare. Det är ju förstås just där och då som man i tankningen upptäcker att en tub läcker och uppskjutningen måste skjutas upp. :)

Det är också där i en kö vi träffar Telmas klasskompis Anne med familj. Världen är liten. Och ännu mindre blir den när vi sedan träffar dem igen i Miami på en restaurang på en bakgata några dagar sedan. Oplanerat! Observera också den lilla roliga historien om damen som förväxlade launch med lunch, och skulle köpa hotdog för sin launchbiljett.

Ja, det var en spännande dag. Vi lärde oss mycket vi bara visste lite om innan. Och så fick vi känna på hur det känns att bli uppskjuten i en raket. Utan att bli illamående. Bara lite omskakade.

Och Discovery står kvar där hon står. Det ska visst ta 25 dagar att laga tuben. Av all information vi fick den dagen så har vi förstått att det inte räcker med silikon och lite karlssons klister.